Repik till Mustafa Can i Aftonbladet.

Bryt Kurdistans isolering

Mustafa Can angriper i Aftonbladet den 24 juli en artikel som vi skrev i Ystads Allehanda den 13 december 2004. Can tycker att vi är alltför positiva vid beskrivningen av utvecklingen av den kurdiska delen av Irak.

Även om angreppet är något senkommet belyser det en intressant fråga: Hur ska demokrati bedömas?

Vi menar att riktningen av utvecklingen är oerhört viktig. Vi kan inte jämföra demokratin i Kurdistan med den i de nordiska länderna. Men redan år 2004 hade Kurdistan gjort stora framsteg, om man betänker att 1996 rådde fullt krig mellan de båda stora kurdiska partierna KDP och PUK.

Fortfarande var dock landet uppdelat så, att KDP härskade i Erbil och PUK i Suleymania, men vi såg en stor vilja att slå samman de båda styrena så att Kurdistan skulle bli en autonom enhet. Så skedde också 2005. Både 2004 och 2009 är demokratin i regionen ofullkomlig. Förut var partierna KDP och PUK antagonistiska; nu har de makten i ett duopol. Nepotismen är tydlig. Men även nu anser vi att utvecklingen är löftesrik. I det val i Kurdistan som äger rum den 25 juli utmanas KDP och PUK av nya partier. Kandidater på 25 listor slåss om platserna i parlamentet. Särskilt intressant är framstegspartiet, som leds av den svenske medborgaren Hallo Ibrahim Ahmad.

Vårt huvudbudskap i artikeln från 2004 var att Sverige och EU skulle göra insatser för att bryta Kurdistans isolering. En hel del har skett sedan dess, men fortfarande är budskapet relevant.

Sverker Oredsson 

Olle Schmidt