Publicerad i Norran 4 mars 2010
Dags att folkomrösta om euron
Sverige behöver folkomrösta på nytt om euron så snart som möjligt efter valet. Det behövs inte fler utredningar. Vi har redan tillräckligt beslutsunderlag. De två största partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna måste börja bilda opinion för medlemskap. Folkpartiet lovar att göra införandet av euron till en valfråga.
Att stå utanför euron har haft ett mycket högt pris. År efter år tappar kronan i värde mot våra grannländers valutor. Den danska kronan har stigit med 90 procent, den norska kronan med 65 procent och den finska marken med 55 procent sedan 1971. Sverige har devalverat sig ur kris efter kris de senaste trettio åren.
Den ekonomiska kris vi idag ser i Grekland, Spanien, Portugal och Irland är primärt en fråga om enskilda staters misslyckanden, inte om ett misslyckande för den monetära unionen.
Det går inte att skylla problemen i de grekiska, spanska, irländska och portugisiska ekonomierna på euron. De enorma budgetunderskott som dessa länder dragit på sig beror inte på euron, utan på att länderna fört en ohållbar finanspolitik. En förutsättning för att EMU ska fungera är att tillväxt- och stabilitetspaktens mål, om att hålla ekonomin i balans och inte skaffa sig stora budgetunderskott, fortfarande gäller. Det finns bara "en väg" framåt och den innebär en stram finanspolitik.
De akuta problemen för Grekland kommer att lösas genom att de europeiska länderna visar solidaritet och stödjer Grekland. Tyskland diskuterar med andra länder inom euroområdet hur stödet skulle utformas och att det kan komma från Tyskland alternativt en grupp av euroländer. Grekland måste genomföra radikala reformer och skära i sina utgifter. Det behövs och kommer att genomföras ett åtgärdspaket. Och det behövs en långsiktig hållbar strategi för tillväxt och stabila statsfinanser.
Det handlar inte om att EU-kommissionen ska vifta med förhandlingsprotokoll och komma med maningar om att Grekland ska rätta in sig i ledet. Det handlar om att EU-länderna visar sin solidaritet med Grekland.
Den svenska debatten fokuserar i huvudsak på de ekonomiska för- och nackdelarna med att stå utanför.
Men den politiska dimensionen är minst lika viktig. Sverige förlorar i politiskt inflytande genom att stå utanför unionen och priset blir allt högre när fler länder ansluter sig till euron. De baltiska länderna knackar på dörren och danskarna ska likt Sverige folkomrösta igen. ECB får också ett större inflytande när de nya EUEU-institutionerna för finanstillsyn sätts upp. Anders Borg får därmed mindre inflytande genom att Sverige står utanför. Och jag får som svensk Europaparlamentariker mindre inflytande i parlamentet. Det kan jag personligen leva med, men för Sveriges skull är priset för utanförskap mycket högt.
Det glädjer mig slutligen att motståndet mot euron i Sverige håller på att släppa. En SCB-undersökning visade nyligen att en majoritet skulle rösta för euron om det hade varit en folkomröstning i november. Det är första gången sedan november 2002 som en högre andel är för euron än emot den.
Att en majoritet av svenskarna är positiva till euron är ett bevis för att euron är en succé. Utan euron hade Europa inte klarat av finanskrisen på det sätt som nu skett. Ingen kan säga att 16 valutor hade varit bättre än en. Också vi i Sverige har haft nytta av eurons stabilitet.
Nu är det hög tid för Sverige att bli en fullvärdig medlem i EU. Jag hoppas att euron blir en av huvudfrågorna i nästa års valrörelse.
Olle Schmidt (FP)
EU-parlamentariker