Debattartikel av Olle Schmidt i Kvällsposten 2007-02-26
Dags gå upp ur vallgravarna
Kan mer makt och inflytande flyttas från central nivå i Stockholm närmare människorna i Sveriges olika landsdelar, till kommunerna, ja till och med till den enskilde individen? Följer man debatten, inte minst i Kvällsposten, så verkar det vara en stor samsyn i vår del av Sverige, att så är fallet.
Det finns ett brett engagemang i Skåne - men också i andra delar av vårt land - som går utifrån att det svenska folkstyret skulle må väl av mer av regionalt och lokalt tänkande. Glädjande nog är politiker av skilda kulörer överens med näringsliv och andra viktiga aktörer om att det finns en outnyttjad regional kraft i vårt land, det finns en regional tillväxtlogik.
Jag tror också man vågar säga att det finns ett folkligt stöd för grundtankarna i Ansvarskommitténs snart avslutade arbete; en tydligare ansvarsuppdelning mellan stat, region och kommun, där den regionala nivån ges en starkare demokratisk dimension. Det kommunala självstyret stärks och statens övergripande ansvar för en likvärdig sjukvård förtydligas, likaså patientens rättigheter.
Redan innan betänkandet är presenterat har det mött kritik från flera håll. Flera hävdar att om landstingen avvecklas, skulle problemen i svensk sjukvård lösas. Jag tror det är ett förenklat synsätt. Det norska exemplet med förstatligande visar att många av problemen kvarstår och kostnaderna har blivit höga. Kvaliteten är i allmänhet god i svensk sjukvård. Huvudproblemet är den dåliga tillgängligheten, som enligt min mening bäst skulle lösas genom större valfrihet och ett utbyggt husläkarsystem - inte att avskaffa en regionalt, demokratiskt styrd sjukvårdsmodell.
Statens regionala roll bör minska vad gäller utvecklingsfrågorna. Skåne och Västra Götaland kan tjäna som förebild. Det handlar i första hand om miljö, infrastruktur, kultur - den regionala utvecklingen och planeringen. Också inom arbetsmarknads- och näringslivspolitiken och utbildningsområdet finns expansiva idéer. Det förs en diskussion om regionalt ansvar för gymnasierna, liksom ett ökat regionalt engagemang inom högskolepolitiken. Här finns dock inte en samlande syn. Själv ser jag gärna en förnyad diskussion om ett ökat statligt ansvar för skolan.
Den geografiska indelningen måste ske med varsamhet. Nio-tio regioner är att föredra. Men det blir nog svårt att komma dithän - mycket kommer att ge sig i remissrundan. Redan nu kommer skarpa protester från Halland, likaså från Mälardalen. Där det uppstår gränsproblem ska medborgarnas uppfattning vägas in. Jag är för min del inte främmande för ett asymmetriskt styre, det vill säga att olika delar av Sverige kan styras på olika sätt.
Vad kommer nu att hända sedan vi i Ansvarskommittén 27 februari lämnat över vårt förslag till kommunminister Mats Odell?
Jag är i grunden optimist. Det finns en tradition och vilja att komma överens i för landet stora strukturfrågor. Vi får alla vara beredda att kompromissa och jämka våra synpunkter.
Jag välkomnar den debatt som redan startat. Men vi kan inte låsa oss i gamla sanningar och gräva ner oss i gamla politiska vallgravar. Världen förändras med en enorm fart. Sverige behöver vara bättre rustat inför den ökande globala konkurrensen, vår åldrande befolkning och människors allt större förväntningar på det offentliga åtagandet.
Olle Schmidt
Ledamot i Ansvarskommittén (fp)