Artikel i Sydsvenska Dagbladet 2004-05-24
Olle Schmidt:
En brytpunkt att skämmas över!
I samband med Sveriges ordförandeskap i EU för några år sedan konsterade jag med glädje att den svenska regeringen agerade med ponduns och äkta engagemang. Som Europavän fick jag känslan av att Socialdemokraterna tog ett steg i rätt riktning.
Under våren har regeringen snarare tagit ett steg i en annan riktning. Man förespråkade strikta arbetskraftsregler för medborgare från de nya EU- länderna som söker sig hit och kritiserade länder med för låga skatter.
Nu är det näringsminister Leif Pagrotsky som slår in på en tvivelaktig linje. Från att tidigare ha välkomnat kommissionens förslag kring en liberalisering av tjänstehandeln uttalade ministern i onsdagens riksdagsdebatt kritik mot det s.k. tjänstedirektivet. Man får onekligen känslan av att det vacklande agerandet har att göra med att man tagit intryck av LO:s påtryckning.
Striden kring tjänstedirektivet faller därför väl in i mönstret; en oro för det okända.
Jag trodde att det finns en samsyn bland svenska partier kring det förträffliga med EU:s inre marknad.
Egentligen är den gemensamma hållningen inte så anmärkningsvärd. Sverige har nämligen alltid befunnit sig i framkant när det handlar om att värna öppna gränser och konkurrens. Vår tradition som frihandelsnation är något att vara stolt över.
Den senaste tidens debatt tyder på att det finns rörelser i Sverige som intar en protektionistisk hållning och vill tumma på öppenheten och begränsa den fria rörligheten. Det är anmärkningsvärt.
Inställningen står i stark kontrast till den resolution som det Europeiska rådet antog vid det senaste vårtoppmötet i mars.
Göran Persson värnade då stärkandet av den inre marknaden. Efter att LO intagit en annorlunda hållning får vi nu lyssna till andra tongångar från regeringen. Så var det också Wanja Lundby-Wedin och Göran Persson som gemensamt presenterade (s)-plattformen inför EU-valet! Nu skall väljarna skrämmas, och det är höger-vänster som gäller. Debattmetoden känns igen från otaliga valrörelser. Röstar ni på de otäcka borgarna, väntar avgrunden!
Vad handlar det då om? Jo, att öka kraften i EU:s ekonomi och stärka konsumenternas makt.
Vi kommer i framtiden att kunna använda tjänster från andra länder på samma villkor som i Sverige.
Och svenska tjänsteföretag kommer att kunna verka i hela Europa, utan att hindras av nationell lagstiftning som gynnar inhemska företag. För oss som lever i Öresundsregionen känns detta givetvis särskilt angeläget.
I synnerhet är det ”principen om ursprungsland”, att man som tjänsteleverantörer endast bör omfattas av lagen i det land där man är etablerad, som väckt ont blod. Med föreställningen att detta hotar jobb och kollektivavtal har kritiken blossat upp till överdrivna proportioner. Kollektivavtalen är inte hotade; medlemsländerna bestämmer suveränt över det arbetsrättsliga regelverket och har rätt att anamma minimiregler. Förslaget implicerar inga tendenser till den sociala dumpning som ibland förs fram i debatten. Istället kan man tolka kritiken som ett utryck för dolda motiv, där man vill hindra den fria konkurrensen.
Under devisen att gränser är av ondo som ska öppnas har vi bevittnat en process där rörligheten för arbetskraft, varor, tjänster och kapital har ökat till oanade proportioner. EU:s gemensamma inre marknad har skapat nära 2,5 miljoner arbetstillfällen och bidragit till att skapa det välstånd Europa idag upplever. Inte minst i det nya Europa med tio nya medlemsländer utgör den inre marknaden en förutsättning för ökad specialisering och stärkande av konkurrensen.
Den svenska vänsterns nya inställning till den inre marknaden får i längden konsekvenser på andra politikområden. Om vi inte verkar för frihandel inom Europa- med vilken rätt kan vi då kräva global frihandel? Om inskränkningar är att föredra inom EU, varför ska inskränkningar inte vara tillåtna i vår handelspoltik gentemot fattiga länder?
Den senaste tidens debatt på att det behövs motkrafter som värnar den inre marknaden och vår tradition som frihandelsnation. Risken är att 2004 kommer innebära en brytpunkt för den svenska modellen med öppenhet mot omvärlden. En brytpunkt att skämmas över.
Olle Schmidt, (fp)