Förra veckan utfrågades EU:s kommissions ordförande José Manuel Barroso av de olika politiska grupperna i EU-parlamentet och berättade vad han vill göra om han blir omvald som ordförande ytterligare fem år.
Egentligen skulle Barroso ha utsetts redan i juli, men det kunde inte de politiska grupperna i EP enas om. Flera av kollegerna var osäkra, andra ville rösta nej, medan en stor grupp önskade någon form av programförklaring, innan beslutet skulle tas.
Barroso har inte bara solat i sommar utan också varit en flitig skribent. Häromdagen fick vi alla veta hur han ser på Europas utmaningar. Hans tankar landade med en duns på mitt skrivbord, ett dokument om 40 sidor.Omfånget och vagheten i skrivningarna gav något åt var och en av oss.
Dock skall sägas att det är den första tilltänkta Kommissionsordförande som kommit med denna typ av policydokument.
Enda kandidaten
Man må ha sina dubier om Barroso, men han är alltså den enda kandidaten och föreslagen av samtliga 27 stats- och regeringschefer vid toppmötet i juni. Också av de socialistiska ledarna! Något som de tveksamma svenska socialdemokraterna borde tänka på.
Vid utfrågningen i liberala Alde-gruppen tyckte jag att han klarade sig riktigt bra. Till att börja med något spänd, men sedan tydlig och engagerad. Han talade väl om ett öppnare och starkare EU. Men de konkreta löftena var få.
Den liberala gruppen har varit oenig om tidplanen för hanteringen av Barrosos kandidatur, och en majoritet ville skjuta på omröstningen i juli.
Möter parlamentet
Men nu jag tror att det finns en majoritet, som kan ge honom fem år till. Hans programförklaring är luftigt formulerad, men han har en del konkreta förslag om att förbättra och stärka relationerna mellan Kommissionen och parlamentet, som säkert gör en del kolleger mer villiga att rösta ja till Barroso.
Som avslutning på utfrågningen lovade han dessutom att inrätta en kommissionärsportfölj med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter och anti-diskriminering, något som vi efterfrågat.
Flera i den liberala gruppen har varit kritiska mot att Kommissionen agerat svagt mot bland annat medlemsländer som brutit mot grundläggande fri- och rättigheter; som HBT-lagstiftningen i Litauen, pressfriheten i Italien, romernas situation i flera medlemsländer och flyktingpolitiken för att nämna några exempel.
Barroso lovade vidare att den nya Kommissionen skall inrätta nya kanaler för att ge parlamentet mer insyn och nya möjligheter till dialog mellan de båda institutionerna. Bland annat föreslås en mer alert frågestund, där vi parlamentariker tidigt skall kunna kräva svar av Kommissionens ordförande.
Socialdemokrater utan alternativ
Den stora kristdemokratiska, konservativa gruppen vill ha Barroso. De vann EU-valet i juni och Barroso tillhör ju deras politiska familj.
Och ingen annat namn har hittills kommit fram.
Socialisterna har ingen annan kandidat och verkar mest vilja blockera valet av Barroso. Dessutom verkar den nya socialistgruppen slicka sina sår efter ett riktigt dåligt val i länder som Tyskland, Frankrike och Storbritannien.
Saknar rätt att föreslå
Visst skall EP:s roll respekteras, och det är viktigt att processen med att utse en kommission sker i öppenhet. Och visst kan Barrosos förträfflighet diskuteras. Men samtidigt får vi parlamentariker vara försiktiga så att vi inte tar oss maktbefogenheter som fördragen inte ger oss möjlighet till.
EU-parlamentet har inte rätt nominera kandidater till Kommissionen. Den rätten har endast medlemsländernas stats- och regeringschefer. Parlamentet skall därefter godkänna eller avvisa förslaget.
Själv har jag därför haft svårt att förstå dem som argumenterat för att dra processen i långbänk. Jag hade gärna sett att EP avgjort Barrosos öde redan i juli.
Ulvskog vill ha mer överstatlighet
Jag måste säga det känns särskilt konstigt att Marita Ulvskog i sin första skarpa kontakt med EU:s beslutsmaskineri verkar vilja föredra en mer överstatlig roll åt EP. Jag kallar mig federalist men försöker undvika att ge mina egna visioner större svängrum än vad EU:s medborgare och fördrag har givit EP.
Socialdemokraternas gruppledare är rimligen vald på ett EU-kritiskt mandat, och jag undrar om väljarna menade att hon i sin nya roll skulle köra över EU:s 27 regeringschefer och stärka det överstatliga EU-parlamentet?
Därför Barroso
Mina huvudargument varför Barroso får min röst på onsdag är både politiska och strategiska.
Om det är något EU behöver just nu med massor av utmaningar - ekonomisk- och finansiell kris med ökande arbetslöshet och en olöst klimatfråga så är det inte en intern konflikt om vem som ska leda EU-kommissionen, i synnerhet inte när det bara finns en kandidat.
I denna situation med ett nytt parlament, en utgående kommission och ett Lissabonfördrag i stöpsleven i väntan på en ny folkomröstning på Irland, står EU utan en fungerande ordförande i Kommissionen. Det skadar hela Europa att vi inte kan klara ut viktiga frågor utan att inlåta oss i en maktkamp mellan institutionerna.
Ett omval av Barroso skulle dessutom göra livet lite lättare för den svenska regeringen och det svenska EU-ordförandeskapet.
Olle Schmidt (FP)
Europaparlamentariker