Förlängd upphovsrätt gynnar enbart skivbolagen
Publicerad i Göteborgsposten den 5 maj 2009
Europaparlamentet har röstat igenom en förlängning av skyddstiden på inspelad musik till 70 år. Beslutet lär varken komma konsumenter eller artister till gagn, skriver Europaparlamentariker Olle Schmidt (FP).
Den 23 april röstade Europaparlamentet igenom en förlängning av skyddstiden på inspelad musik från dagens 50 till 70 år. Det är beklagligt då jag tillsammans med liberala kollegor jobbade in i det sista för ett avvisande av förslaget.
Kommissionen har presenterat olika skäl till varför inspelningsskyddet bör förlängas. Huvudargumentet har varit att musikindustrin de senaste åren lidit stora inkomstförluster och därmed fått försämrade möjligheter att finansiera nya investeringar. Ett annat skäl som anförts är att USA redan har 95 år och att europeiska artister och skivbolag inte har samma utgångspunkt som sina amerikanska motparter.
Ej kommissionens uppgift
Här i ligger det första problemet i förslaget. Det kan rimligen inte vara kommissionens uppgift att rädda en bransch i kris på grund av föråldrade affärsmodeller och en ovilja att ta till sig ny teknik och ett nytt sätt att konsumera musik. Under de kommande tio åren kommer inspelningsskyddet för många av de kända inspelningarna från början av 60-talet att löpa ut, en tid som kännetecknas av att samtliga artister överförde sina rättigheter till ett skivbolag i utbyte mot en liten royaltyersättning eller en fast ersättning.
Följden blir alltså att förlängningen i högsta grad gynnar de stora skivbolagen som sitter på de rättigheter vars skyddstid snart löper ut. Kommissionen kommer dock att inrätta en fond där 20 procent av inkomsterna som förlängningen innebär avsätts till förmån för artisterna. Ett förslag i rätt riktning, men jag tror inte att fonden kommer att innebära något väsentligt ekonomiskt tillskott för artisterna. Det råder även otydlighet om hur reglerna kring fonden kommer att fungera i praktiken.
Musikindustrin och kommissionen menar att en förlängning är nödvändigt för att säkerställa den kulturella mångfalden då den kommer att fungera som ett incitament till att skapa ny musik. Musikindustrin ger nu utrymme för kända artister som Benny Andersson och Björn Ulvaeus, vilka hävdar att det skulle vara ohållbart utan en förlängning och att varje artist måste kunna leva på sitt verk under hela sin livstid.
Jag kan förstå resonemanget, men för mig som liberal är tanken bakom upphovsrätt att mana till nyskapande och öka den kulturella mångfalden inte att säkerställa en industris fortlevnad. De extra kostnader som en förlängning medför kommer att bäras av konsumenterna då skyddstiden innebär en extra kostnad och skapar ett sorts monopol.
Spotify ett exempel
Kreativitet och skaparlust är knappast kopplade till skyddstidens längd. Jag har svårt att tro att en artist inte kommer att spela in musik då skyddstiden endast är 50 år. Det är hög tid att musikindustrin på allvar granskar, uppmuntrar och stöder den mängd av nya tjänster som Internet innebär. Spotify, som är en sorts Internetradio där man mot en avgift (eller genom att acceptera reklaminslag) kan lyssna till all världens musik utan att äga själva musikfilen, är ett bra exempel på hur musikkonsumtionen kan komma att utvecklas i framtiden.
Denna nya tidens teknik bör ses som en möjlighet, inte ett hinder.
Hoppas stoppa förslaget
Att i dessa dagar då upphovsrätten och fildelning skapat så intensiv debatt i Europa, inte minst i Sverige med Pirate Bay-rättegången och dess efterföljder, förlänga skyddstiden så kraftigt vore olyckligt. Som jämförelse kan nämnas att ett patent för en teknisk uppfinning eller ett läkemedel högst kan gälla i 20 år med en möjlig förlängning på fem år för mediciner med långa utvecklingstider.
Regeringen är emot kommissionens förslag, och vi får nu hoppas att den lyckas stoppa förslaget i Ministerrådet.
I dag känns inte en så dramatisk förlängning som vare sig rimlig eller proportionell.
Olle Schmidt
Europaparlamentariker (FP)