EU:s kommissions ordförande José Manuel Barroso har några hektiska veckor framför sig. Han slåss för sitt fortsatta politiska liv och vill styra EU-kommissionen ytterligare fem år.
I veckan har Barroso utfrågats av de olika politiska grupperna i EU-parlamentet och berättat vad han vill göra om han blir omvald. Man må ha sina dubier om José Manuel Barroso, men han är den ende kandidaten och föreslagen av samtliga 27 stats- och regeringschefer. Den stora kristdemokratiska, konservativa gruppen vill ha Barroso. Socialisterna har ingen annan kandidat och verkar mest vilja blockera valet av Barroso. De svenska socialdemokraterna med EU-kritikern Marita Ulvskog i spetsen skall rösta nej.
Utfrågningen i den liberala gruppen tyckte jag att han klarade sig riktigt bra. Till att börja med något spänd, sedan tydlig och engagerad. Han talade väl om ett öppnare och starkare EU. Men de konkreta löftena var få. Dock lovade Barroso att inrätta en kommissionärsportfölj med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter och antidiskriminering, något som vi efterfrågat. Flera i den liberala gruppen har varit kritiska mot att Kommissionen agerat svagt mot bland annat medlemsländer som brutit mot grundläggande fri- och rättigheter; som HBT-lagstiftningen i Litauen, pressfriheten i Italien, romernas situation i flera medlemsländer och flyktingpolitiken för att nämna några exempel.
Visst skall EU-parlamentets roll respekteras och det är viktigt att processen med att utse en kommission sker i öppenhet. Men samtidigt får vi parlamentariker vara försiktiga så att vi inte tar oss maktbefogenheter som fördragen inte ger oss möjlighet till. Själv har jag därför svårt att förstå dem som argumenterat för sakta ned processen. Jag hade gärna sett att parlamentet avgjort Barrosos öde redan i juli.
Europa står just nu inför många utmaningar. Ekonomisk och finansiell kris, ökande arbetslöshet, klimatfrågan och FN:s Köpenhamnsmöte i december bara för att nämna några. I denna situation med ett nytt parlament, en utgående kommission och ett Lissabonfördrag i stöpsleven i väntan på en ny folkomröstning på Irland, står EU utan en fungerande ordförande i Kommissionen. Det skadar hela Europa om vi då inlåter oss i en maktkamp mellan institutionerna.
Nu är det klart att det blir en omröstning. Det är bra. Jag tror att portugisen José Manuel Barroso blir vald med en klar majoritet. Därefter gäller för honom att forma en ny Kommission, en inte helt enkel uppgift. För övrigt hoppas jag att näste svenska kommissionär heter Cecilia Malmström, EU-minister och tidigare krönikör i denna tidning.
Få kan mäta sig med henne!