"Skärp straffen för våld mot räddningspersonal"
Publicerad i Sydsvenskan den 5 maj 2009
Svensk lag saknar verktyg för att effektivt bekämpa stenkastning mot ambulansförare och brandmän. Nu måste lagen skärpas, skriver Olle Schmidt (FP), EU-parlamentariker från Malmö, och Torkild Strandberg (FP), kommunstyrelsens ordförande i Landskrona.
Brandmän som attackeras när de försöker släcka bränder i Rosengård och ambulanspersonal som hindras från att undsätta skadade i Tensta. Rapporterna om angrepp på räddningsarbetare duggar allt tätare i Sverige.
Idag tvingas utryckningspersonal ofta kräva poliseskort när de arbetar i särskilt riskabla områden. Kravet är rimligt, men situationen är det inte. Var och en inser vilka följderna kan bli om utryckningsfordon stoppas eller försenas. När de slår på sina sirener och blåljus handlar det ofta om situationer där några sekunder kan vara skillnaden mellan liv och död.
Den här brottsligheten, som är lika meningslös som livsfarlig, faller inte under någon särskild del av lagstiftningen. Att kasta sten mot en ambulansförare räknas som våld eller försök till våld mot tjänsteman, brott som sällan ger mer än några månaders fängelse. Det är ett alltför lindrigt straff för vad som i praktiken är ett mordförsök.
Brandmännens riksförbund vädjade nyligen till justitieminister Beatrice Ask (M) att skriva om lagen så att angrepp mot utryckningspersonal ges ett helt eget kapitel i lagboken. Justitieministern har tyvärr visat sig vara ointresserad av en sådan lösning. Därför vill vi klart deklarera att vi stödjer brandfackets förslag.
Det saknas inte exempel för den som vill studera den här sortens lagstiftning. Faktum är att man inte behöver se längre än till vårt grannland Danmark. Där finns just den sortens lagar som brandmännen genom sin fackliga organisation vill se i Sverige. I värsta fall kan brott mot dessa lagar ge fleråriga fängelsestraff. Dessutom förbereder den danska regeringen skärpningar av dessa lagar.
Vi skall inte intala oss att enbart långa straff löser problemen. Men när dessa brott inträffar så måste polis och åklagare ha redskap för att bekämpa dem. Dessa redskap saknar vi i Sverige.
Vi tror inte att justitieministern har svenska folket med sig när hon avfärdar brandmännens fackliga representanter. Vem vill inte att ambulansen skall komma fram fort om man blir sjuk, eller att brandbilarna snabbt skall vara på plats om det börjar brinna i vardagsrummet?
Lagen ger dessa fordon rätt att strunta i hastighetsbegränsningar, köra mot rött och tränga sig före andra bilar, just eftersom deras uppgift är att rädda liv. Självklart skall lagen även göra klart att den som attackerar ambulanser och brandbilar gör sig skyldig till angrepp mot en livsviktig del av vår gemensamma infrastruktur.
De som försöker släta över situationen i våra förorter brukar peka på att det bara är en liten minoritet som ägnar sig åt sådana här grova brott. Det håller vi med om. Just därför måste vi på allvar ta itu med dem som attackerar en av grundbultarna i vårt öppna samhälle; att vi vet att räddningstjänsten kommer när vi behöver den.
Den majoritet av Rosengårdsborna som inte hotar räddningsarbetarna har faktiskt rätt till samma hjälp och skydd som den som bor i andra delar av Skåne.
Lagen måste skydda räddningsarbetarna så att de kan skydda oss.
OLLE SCHMIDT
TORKILD STRANDBERG