Anförande i samband med debatt om Irlands folkomröstning på minisessionen i Bryssel den 7 oktober:
Herr Talman, Herr Statsminister, Herr Kommissionär
För de allra flesta europavänner var resultatet från Irland ett glädjens besked.
Vi får nu ett mer demokratiskt och öppet EU genom det nya fördraget.
Nu har irländarna gjort sitt för att EU ut ur en konstitutionell kris
Jag tror det var flera skäl som denna gång talade till EU:s fördel.
- Krisen gjorde irländarna medvetna om nyttan av Europa. Ensam är inte stark, när det blåser stormar i världen.
- Tveksamheterna kring fördraget hade undanröjts, som neutraliteten, abortlagstiftningen, skattepolitiken och Irlands rätt att fortsatt ha en kommissionär.
- Jag tror faktiskt också ett gammalt historiskt argument fanns med i bilden. Irland vill inte förknippas med den brittiska EU-kritiken. Dublin är inte London!
Nu står Polen och Tjeckien på tur med att godkänna Lissabon-fördraget.
Polen är nog inte ett problem. Värre blir det med president Klaus i Prag. Han vill säkert försöka invänta det brittiska valet för att skapa ytterligare osäkerhet.
Vaclav Klaus misstro mot Lissabonfördraget uttryckte han ju mycket tydligt här i våras. Om inte med svavel så i varje salvelsefullt.
Herr statsminister,
Här tror jag att ni personligen har en viktig roll att spela.
Vi vet hur känslig frågan om Lissabonfördraget är Storbritannien. Blir det ett regeringsskifte i London nästa vår - vilket ju en del talar för - så riskerar EU ställas inför en ny duvning om fördragets godkännande. Om den tjeckiska processen drar ut på tiden..
En vädjan, herr statsminister, utnyttja era goda kontakter med David Cameron för att undvika en ytterligare långbänk.
Vi som tror på ett starkare Europa - och ni är ju en av dem - bör kunna tala med de konservativa britterna. Ett EU utan ett engagerat och aktivt politiskt ledarskap i London blir på många sätt ett svagare Europa.
Storbritannien behöver Europa. Och EU behöver Storbritannien.