Barnkonventionen ska gälla som svensk lag

Yrkande:

- att landsmötet beslutar att Folkpartiet liberalerna ska verka för att FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) ska inkorporeras i svensk lagstiftning och gälla som svensk lag.

Motivering

När Sverige ratificerade Barnkonventionen år 1990 gjordes bedömningen att det inte behövdes några lagändringar för att uppfylla konventionens krav. Barnkonventionen har dock kommit att införlivas i svensk rätt genom transformering; svenska lagar anpassas och ändras successivt till den internationella överenskommelsen, eller delar av den. Denna väg valdes istället för så kallad inkorporering – som hade gjort konventionen till direkt tillämplig svensk lag.

Verkligheten visar att Barnkonventionen inte har fått fullt genomslag i vardagen; barns perspektiv vägs ofta inte in i beslut som rör barn och barn har inte möjlighet att komma till tals i de frågor som rör dem själva. Alla myndigheter tillämpar inte Barnkonventionen på ett systematiskt sätt.

Barnombudsmannen har visat att få kommuner har en samlad strategi för arbetet med konventionen och har även pekat på att många grupper av barn inte får göra sina röster hörda. Även Riksrevisionen har granskat den nationella strategin för genomförande av Barnkonventionen och framfört kritiska punkter.

Och Sverige har genom åren fått kritik av FN:s barnrättskommitté för allvarliga brister i efterlevnaden av Barnkonventionen. Kommitténs kritik gäller bl a de stora skillnaderna mellan Sveriges kommuner, skillnader som har diskriminerande effekter för barn i behov av samhällets stöd. Det gäller framför allt stödet till barn som lever i fattigdom och skillnaderna i vilket stöd och vilken behandling socialtjänsten ger till barn till missbrukare, barn till psykiskt sjuka, barn i sorg och barn som bevittnat våld i hemmet.

Ett exempel där Barnkonventionen inte fått tillräckligt genomslag är den viktiga LSS-lagstiftningen. Undersökningar som gjorts visar t ex att hänsyn till barnperspektivet sällan eller aldrig beaktats vare sig av försäkringskassan eller i länsrätterna. När LSS-kommittén presenterade sitt slutbetänkande så föreslog man därför ett nytt avsnitt i lagen, som svarar mot Barnkonventionens artikel 3 – att när åtgärder och beslut rör barn ska hänsyn till barnets bästa alltid beaktas.

Slutsatsen är att svensk lagstiftning och praxis fortfarande inte överensstämmer med Barnkonventionen. Sedan ratificeringen 1990 talar åtgärd på åtgärd, plan på plan, uppföljning på uppföljning sitt tydliga språk: den inslagna transformeringsvägen har inte varit lyckosam. Och anpassningen av berörda lagar tar för lång tid.

FN:s barnrättskommitté anser att internationella åtaganden bör prioriteras framför den nationella rätten när de två rättssystemen står i konflikt med varandra. I Sverige är det enligt dagens system svensk lag som gäller vid en sådan konflikt. Vi menar att det borde vara Barnkonventionen som väger tyngst.

Det är därför dags att ge Barnkonventionen dignitet av svensk lag. Om Barnkonventionen gällde som lag skulle t ex alla barns rätt till utbildning sannolikt redan varit genomförd. Då skulle vi inte behöva vänta in lagförslag om att även gömda flyktingbarn ska få gå i skola i Sverige. Säkerligen skulle även hänsyn till barnets bästa tas i högre utsträckning och även barns rätt att komma till tals, t ex vid utredningar inom socialtjänsten, vid vårdnadstvister och i asylprocesser.

Det är ingen tillfällighet att både Rädda Barnen och svenska UNICEF anser att Barnkonventionen ska gälla som svensk lag. De fördelar som UNICEF ser med en inkorporering är bl a att:

• Barnkonventionens innehåll och syn på barn skulle tas på större allvar och få större genomslag i praktiken på såväl statlig som kommunal nivå
• Det skulle ställa högre krav på kompetens hos beslutsfattare om barns behov och rättigheter
• Barnkonventionen skulle bli direkt tillämpbar i svenska domstolar och vid andra myndigheter
• Ett barnrättsperspektiv skulle bli ett verkligt inslag i varje beslutsfattares vardag