Publicerad SvD
ÖB:s bok ”Både och” är, enligt försvarsanalytikern Johan Tunberger, ett tecken på tillnyktring (Brp 5/6). Han vill att Försvarsmakten samtidigt skall kunna ha både en nationell och internationell förmåga.
Folkpartiet instämmer i den ambitionen. Alldeles oavsett rådande hotbild måste tillängliga militära resurser kunna nyttjas för olika uppgifter.
Men den strid som blossat upp inom försvarspolitiken handlar inte om detta. Den handlar om vilka utmaningar som skall dimensionera försvaret.
Skall vi utbilda och rusta oss för ett ingripande mot folkmordet i Darfur? Eller för att öva fördröjningsstrid i övre Norrland?
Sveriges riksdagspartier har samfällt bedömt att vår säkerhet bäst gynnas av att vi tillsammans med andra länder arbetar för ökad inter- nationell säkerhet. Oroshärdar som Darfur och Afghanistan skapar en instabilitet som tenderar att spridas.
N
är vi bidrar med trupp och tar vår del av bördan stärker vi humaniteten, folkrätten och FN. Samtidigt integreras vi alltmer i den transatlantiska säkerhetskretsen. Där ute gör vi verklig nytta och skaffar oss viktiga vänner. Och just därför skall det internationella, fredsfrämjande arbetet vara utgångspunkten.
Försvarsmakten vill nu ha en återställare: Vi skall förbereda oss på att ”inom ett år kunna möta ett begränsat, väpnat angrepp direkt mot Sverige”. Envar kan nog bedöma rimligheten i en sådan hotbild. Men faktum är att om vi nu dammar av invasionsförsvaret blir vår långsiktiga säkerhet lidande.
ÖB skriver själv i ”Både och”, att Sverige inte på egen hand kan klara hoten vid en försämring av säkerhetsläget. Även hans slutsats är alltså mer av samarbete och mer integration. Men detta blir omöjligt om Sverige, som enda land i Europa, fokuserar på en militär invasion från Ryssland. De andra kommer inte att förstå vad vi talar om. Vi kommer mentalt att skilja ut oss från de vänner vi behöver. Med dumstrut på huvudet får vi sitta ensamma i ett hörn.
Fredsfrämjande insatser sker alltid i en skarp miljö. Hur mycket vi än övar här hemma kan denna grundläggande erfarenhet inte ersättas.
Nyttiga och dugliga insatser utomlands är med andra ord det bästa kvitto vi kan få på vår försvarsförmåga. Också därför bör de internationella insatserna vara dimensionerande för vårt försvar.
Och om vi nu känner rädsla för att Ryssland om tjugo år skall få en militär förmåga som kan utmana västvärlden så finns det ett uppenbart och omedelbart sätt på vilket vi kan stärka vår trygghet: ett svenskt medlemskap i Nato.
Brännpunkt 5/6: ÖB:s tal om ”Både och” är ett tecken på självprövning och tillnyktring inom Försvarsmakten, skrev Johan Tunberger.
Allan Widman
försvarspolitisk talesman (fp)