Publicerad på Newsmill den 9 februari 2010
"Försvarsmakten vill utöka antalet soldater de kommande åren. En sådan begäran bör godkännas av regering och riksdag när mandatet omprövas. Samtidigt måste tidigare riksdagsbeslut om en svensk helikopterenhet effektueras. Det handlar inte bara om att garantera snabb transport av skadade soldater till sjukhus, utan också om att snabbt och säkert kunna förstärka och undsätta inom hela det vidsträckta ansvarsområdet." Det skriver Folkpartiets försvarspolitiska talesman, ALLAN WIDMAN.
Idag väntas de två stupade svenska officerarna att anlända till Ärna flygbas. Vänsterpartiet har mycket snabbt försökt väcka en debatt om att kalla hem den svenska styrkan. Självklart finns det en förväntan om att förlusten av svenska liv ska leda till ett minskat stöd för vår insats i Afghanistan i den allmänna opinionen.
Det är min övertygelse att Vänsterpartiet misstar sig. Det svenska folket kommer inte att dra några förhastade slutsatser av det inträffade. Insikten om att Sverige arbetar på FN:s uppdrag och att vi agerar i solidaritet med ett av jorden mest utsatta länder väger tyngre. Precis som det folkliga stödet i Afghanistan för den internationella närvaron kommer vår beslutsamhet att öka.
I flera av de opinionsmätningar som nu genomförs ställs olika alternativ mot varandra: Ska det svenska bidraget tas hem, öka, minska eller hållas oförändrat? I dessa frågeställningar finns en inbyggd fara. Den som känner osäkerhet kan lätt lockas att markera detta genom att vilja minska eller hålla antalet soldater oförändrat. Risken för att sådana svar smittar av sig på politiska beslutsfattare är stor. Redan har bland annat Miljöpartiet förra året uttryckt sina tvivel genom att säga nej till en utökning av svensk trupp.
Frågan om vi ska vara kvar eller dra oss tillbaka får aldrig blandas samman med överväganden om vilka resurser vi ska använda. Så länge Sverige finns kvar i Afghanistan måste utgångspunkten vara att alla till buds stående medel ska användas för att klara uppgiften.
Faktum är att Sverige redan från början varit underbemannat. På en yta motsvarande hela Götaland ska drygt cirka 500 svenska och finska soldater effektivt upprätthålla säkerheten i en av världens mest instabila miljöer. Det går helt enkelt inte. Följden blir att stora delar av området mer eller mindre aldrig besöks av våra soldater. I det vakuum som uppstår får både organiserad kriminalitet och talibanska upprorsmän en fristad. De minskade möjligheterna till samverkan med lokalbefolkningen innebär risker, inte bara för afghanerna utan också för det svenska förbandet.
Försvarsmakten vill utöka antalet soldater de kommande åren. En sådan begäran bör godkännas av regering och riksdag när mandatet omprövas. Samtidigt måste tidigare riksdagsbeslut om en svensk helikopterenhet effektueras. Det handlar inte bara om att garantera snabb transport av skadade soldater till sjukhus, utan också om att snabbt och säkert kunna förstärka och undsätta inom hela det vidsträckta ansvarsområdet.
Även underrättelsesidan och spaningsförmågan bör ses över. Sverige har resurser och kan med kort varsel komplettera dessa. Utgångspunkten måste vara att prioritera det som fungerar här och nu. Säkerheten är överordnad andra hänsyn.
Ytterligare ansträngningar krävs också inom bistånd- och utvecklingsområdet. Det ekonomiska stödet har ökat snabbt de senaste åren och Afghanistan är nu ett av Sveriges största mottagarländer. Samtidigt har befattningarna som biståndsrådgivare i det svenska ansvarsområdet utökats och också blivit bemannade. ÖB:s förslag att förstärka utvecklingsambitionerna genom ett civilt chefsskap för hela den svenska insatsen är mycket klokt. Det underlättar inte bara rekryteringen av civila tjänstemän utan bekräftar inför det afghanska folket våra ansträngningar till återuppbyggnad.
Det är alltid lätt att förtvivla när man drabbas av svåra problem och förluster. Målet att kunna överlämna ansvaret för säkerheten till afghanerna själva är dock inte så avlägset, särskilt inte i de svenska områdena. Men det kommer att kräva en bred, nationell kraftsamling. Vi har tagit på oss ett jobb. Vi har alla möjligheter att slutföra det. Detta är vi inte bara skyldiga FN och den afghanska befolkningen, utan alla dem som redan gjort personliga uppoffringar till fred och säkerhet.
Allan Widman (FP) försvarspolitisk talesperson