Publicerad i Kristiandstadsbladet 14 juni 2010.
Likt en besvärjelse uttalar Försvarsmaktens ledning gång på gång att stridsledningscentralen i Hästveda ska läggas ned. Det heter att man ska kunna göra besparingar.
Stridsledningscentralen i Hästveda svarar för hälften av ledningen och luftläget i de svenska flygstridskrafterna. Under årtionden har infrastruktur och personell kompetens byggts upp till en världsledande nivå.
Miljarder har investerats i skydd och funktionssäkerhet. Men i stället för att förvalta och bygga vidare på detta arv ska verksamheten nu ryckas upp med rötterna.
Nedläggningen kräver att inte mindre fyra nya enheter i Kallinge, Såtenäs, Luleå och Mälardalen etableras. Det är illa att väl skyddade och betalda investeringar under jord ska ersättas av nya och oskyddade sådana ovan jord.
Än värre är att detta infall kommer att bringa en fungerande, nationell stridsledning på fall. Följden blir allvarliga begränsningar operativt och säkerhetsmässigt.
Ett flygvapen är ett system av system. Förutom flygplanen krävs vapen, sensorer, piloter, flygtrim, samband och ledning. Svagheter i vissa delar kan inte kompenseras genom styrka i andra.
Våra stridsledningscentraler och deras personal är på flera av dessa punkter nödvändiga förutsättningar för en slagkraftig helhet. Sverige satsade tidigt på en kvalificerad ledning av stridsflyget. Redan under 1960-talet kunde vi leda genom krypterade datameddelanden till våra piloter. De taktiska fördelarna ifråga om uppträdande kompenserade det lilla, militärt alliansfria landets begränsade resurser.
På detta har vi sedan byggt vidare. I dag kan den tekniska komplexiteten och beroendet av kompetenta specialister knappast överskattas.
En flytt av verksamheten i Hästveda är kritisk i två avseenden; tekniskt och personellt. Att bryta upp från en väl etablerad teknisk infrastruktur är förenat med stora ekonomiska och operativa risker. Det kan dröja många år innan nya, fungerande anläggningar är på plats.
Särskilt gäller detta när man som nu vill lyfta förmågan utan fastställda tekniska och taktiska målsättningar, det vill säga utan ett tydligt definierat slutresultat.
Måhända är ändå riskerna störst när det gäller vidmakthållande av personalens kompetens. I dag är det sällsynt att officerares familjer bryter upp från arbete och skola och beger sig till nya tjänstgöringsorter i andra delar av landet. Särskilt om de är etablerade i en region där tillgången till arbete och högre utbildningar får betecknas som mycket god.
Vid en nedläggning av Hästveda kommer bristen på erfarna stridsledare att i ett slag bli akut. Följden blir att vi tvingas flyga mindre och begränsa svårighetsgraden i våra övningar.
Folkpartiet kan tydligt se faran i de förändringar som Försvarsmaktens högkvarter vill genomdriva. Vi säger nej till en nedläggning av Hästveda och fler äventyrligheter med det svenska luftförsvaret.
Allan Widman (FP)försvarspolitisk talesman, Malmö
Christer Nylander (FP)riksdagsledamot Kristianstad