Mars 2005

Årets första månader har i riksdagen präglats av de katastrofer vi upplevt på senare tid. Lagar och regler har setts över och ändrats för att i någon mån underlätta för drabbade och Sveriges framtida krisberedskap diskuteras fortfarande ivrigt.

Ständigt påminns man om dessa händelser vid möten med berörda människor och inser hur skört livet är och hur snabbt hela ens tillvaro kan förändras.

För min del har den senaste tiden inneburit resor i vårt avlånga land med möten med många fantastiska och driftiga personer.

I Västerbottniska Malå mötte jag en skara mycket engagerade politiker. I en lokal vid fjällets fot diskuterades framtidsfrågor för avfolkningsbygder. Entusiasmen och viljan att arbeta för sina bygder var så stor och inspirerande att det var svårt att åka därifrån. Samma känsla och liknande frågeställningar kom upp på Ellös där jag deltog vid ett årsmöte. Turismens betydelse men också båtindustrins och fiskets framtid diskuterades där med stor inlevelse.

 

Jag har fått möjlighet att på kort tid besöka Växjö vid ett par tillfällen. Först lovade jag, på kort varsel, ersätta min riksdagskollega Johan Pehrsson att tala på Brottsofferdagen i Växjö Domkyrka. Programmet innehöll mycket vacker sång och musik och var tillsammans med justitieutskottets ordförande Pehrsson annonserad i lokalpressen, vilket lockat åtskilliga människor till helgedomen denna kväll. Kyrkan visade sig vara fylld till sista plats. Det kändes mycket nervöst men när jag väl hamnat i talarstolen upplevde jag det högtidligt att få säga några ord i detta sammanhang, speciellt med tanke på att den fantastiska vittnesstödsverksamheten startade i Växjö för tio år sedan och nu spridits över hela landet. Det var ändå med stor lättnad jag några timmar senare sjönk ned i bilsätet och kände en tacksamhet att ha fått delat denna kväll med maken Ingvar.

Målet för nästa Växsjöresa var en skogskonferens mitt i hjärtat av stormen Gudruns härjningar. Det blev ett gripande möte med drabbade skogsägare och värdefulla samtal mellan forskare och skogsnäringens representanter. Alla inser när man sett skogarna i Kronobergs län att extraordinära insatser måste till. John Bauerskogar har blivit rotvältsskogar, skogsbrukare har mist upp till 30 årsavverkningar skog och kampen mot klockan har börjat för att undvika skadeinsektsangrepp.

Ett annat möte som slutligen etsat sig fast hos mig är mötet och samtalet med Ingrid Segerstedt-Wiberg. Denna fantastiska kvinna som under sin långa levnad visat ett sådant civilkurage och ställt upp för så många utsatta människor.
På min fråga vad hon varit mest stolt över i sitt liv svarade hon blixtsnabbt att det varit hennes arbete med att hjälpa flyktingar. Hon kände stor sorg över dagens flyktingpolitik.

- Man måste våga sticka ut, säga saker som man upplever kan vara fel och stå för sin åsikt säger denna 94-åriga kämpe som ännu inte gett upp kampen för att uppnå ett mänskligare samhälle. Vilken inspiration och kraft hon förmedlade denna fredagseftermiddag och vilken enorm gemensam uppgift vi har i vårt arbete för en bättre värld.

 

Anita Brodén, riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna