Rapport från riksdagsbänk 239
Mitt fjärde riksdagsår har börjat. Den omtumlande känslan jag upplevde under mitt första riksdagsår har nu undan för undan förbytts mot en större trygghet i uppdraget men också i en större insikt i riksdagsuppdragets politiska möjligheter. Inspirationen och glöden överväger tack och lov med råge tunga och arbetsamma perioder.
Uppropsdagen fick jag detta år dela med mina systrar – ett härligt tillfälle för oss att få umgås och för mig att få visa min nya arbetsplats. Dottern Karolina anslöt på kvällen och fick också chans att träffa mostrarna och få goda råd inför den stundande studieperioden i London.
Redan dagen efter festligheterna, i samband med riksdagens öppnande , fördes en het och lång debatt i kammaren då asylfrågan stod i fokus.
Riksdagen beslutade så småningom att lägga ned utlänningsnämnden och införa en ny rättsordning samt att inte införa en ”allmän amnesti” för bland annat de gömda flyktingarna.
Frågan om apatiska asylsökande barn och gömda flyktingfamiljer fortsätter dock och förhoppningen finns fortfarande hos många av oss att den aviserade lösningen som skall träda i kraft i november trots allt skall leda till ökad humanitet.
Trots alla mina ambitioner att jobba undan med motioner under sommaren blev det hektiskt in i det sista. En minut före utsatt tid hann jag få iväg min sista motion - en motion om rättvis handel.
Detta riksdagsår är valår. Det märks redan. Varje tisdag eftermiddag hålls interna riksdagsgruppmöten. Dörrarna är väl stängda och vi analyserar och planerar. Vi följer mätningarna och söker förklaringar till upp och nedgångar, vi spekulerar över vårt eget och andra partiers framtida möjligheter och vi tar ställning till partimotioner och budget. Tack och lov finns under våra gruppmöten stort utrymme också för skrattet som på ett ögonblick förmår släta ut många rynkade pannor.
Det viktigaste och nyttigaste för mig är alla direkta möten och samtal med människor ute i landet. Jag minns särskilt skogs- och gruvarbetarna i Gällivare. De representerar en basnäring med lång historia men också med en ny framtid. Alla företrädare för de ideella organisationer som jag träffade under Trollhättemässan visade på vikten av det civila samhället och eleverna jag mött vid Naturbruksgymnasiet i Svenljunga ,den seglande gymnasieskolan på Ellös och Stenebyskolans animationsklass i Dals-Ed visar på engagemanget när man fått möjlighet att välja utbildning efter eget intresse.
Jag minns också med stor beundran alla de företagare jag mött under hösten där inte minst träffen med styrelsen för Företagarna i Alingsås häromkvällen gav mig oerhört mycket. Alla våra enmans och fåmansföretagares betydelse för Sverige kan inte nog uppskattas.
Varje möte ger mig alltid ny kunskap, nya impulser men också ny kraft.
Kraft att lyfta fram det som vi bör utveckla och förbättra i vårt samhälle, kunskap för att kunna arbeta vidare med frågorna men också inspiration av mötet med eldsjälar som visar på vikten av att aldrig ge upp. Vilken fantastisk uppgift – att ha tilldelats detta förtroendeuppdrag att på heltid arbeta för en bättre tillvaro för människorna både hemmavid och utanför vårt lands gränser!
Anita Brodén, riksdagsledamot, Fp