Publicerad i Dagens Medicin den 12 augusti 2009
En effektivare sårvård nödvändig för både ekonomin och patienterna
Nu är Sverige ansvarigt för ordförandeskapet i EU. Ett av de uttalade målen är att öka möjligheterna till ett värdigt och hälsosamt åldrande för äldre människor i EU. Ett område som är starkt eftersatt är sårbehandlingen. I Sverige beräknas i dag så många som 55 000 personer leva med bensår, en vanlig komplikation bland annat i samband med åderbråck eller diabetes. Hur många det är inom EU finns inga siffror på men vi vet att det är många. Majoriteten av de drabbade är äldre och såren skapar ett stort lidande men också ett socialt problem då det i många fall både vätskar och luktar.
Många drabbade drar sig undan och blir isolerade och ensamma. Det som är både upprörande och chockerande i sammanhanget är att ett betydande antal lider helt i onödan. Med rätt behandling kan många bensår läkas.
Ett exempel som stämmer till eftertanke är en man som i tolv års tid var rullstolsbunden för sina svåra bensår. Dagligen lade både mannens fru och en distriktssköterska om hans ben. Detta pågick fram till den dag då distriktssköterskan slutade sin anställning. Den nya sköterskan såg till att mannen fick träffa en specialistläkare, som konstaterade att han led av en tarmsjukdom, som i sin tur orsakade hans problem. När tarmsjukdomen var behandlad läkte såren på åtta veckor och mannen kunde lämna sin rullstol.
Tyvärr är inte denna historia unik. Det är många patienter som haft sina sår under flera års tid, vilket skapat ett enormt lidande för både den drabbade och den anhöriga.
Orsaken till att såren inte läker är flera. Ofta handlar det om, som för mannen i exemplet, att många inte fått en diagnos. Såren behandlas men man vet inte vad som i grunden orsakar dem, vilket gör sårläkning till ett hopplöst projekt. En annan bov i dramat är brutna vårdkedjor. När patienter flyttas från landstingets ansvarsområde till kommunens tappas kontinuiteten i behandlingen. En tredje och minst lika viktig punkt är hur landstingen upphandlar sårförband. Fokus har kommit att ligga på den billigaste produkten när den istället bör ligga på effekten av hur bra den läker såret.
När Sverige med sitt ordförandeskap i EU vill satsa på en värdig äldreomsorg med hög kvalitet, finns det mycket att göra på området. Sverige har uttryckt en vilja att hitta samordnings- och samarbetslösningar och genom dessa visa goda exempel i olika EU-länder. Sårbehandling är ett av många problem som måste tacklas.
Två mycket intressanta projekt, som är just sådana goda exempel, är arbetet vid Sårcentrum i Blekinge och i Skövde. Där kan man, genom att ha samlat all sårbehandlingskompetens från kommun och landsting på ett ställe, erbjuda patienter en kontinuerlig behandling. Dessa sårcentrum har ett större patientunderlag, vilket i sin tur ger bättre kunskap och kompetens hos personalen i hur man lägger om och läker sår. Sårcentrum i Blekinge visar i sin statistik att man genom att arbeta på dess sätt kan spara samhället närmare en halv miljard svenska skattekronor.
Europas befolkning blir allt äldre och trycket på vården kommer att öka. För att möta dessa krav måste vi effektivisera hur vi organiserar vården, bygga verksamheten på evidensbaserade behandlingar och på val av sjukvårdsartiklar. Sjukvårdsartiklar skulle behöva värderas på samma sätt som läkemedel. I dag finns tyvärr alltför många exempel där man i sina försök att spara pengar för en enskild klinik skapar situationer som för samhället i stort blir mycket kostsamma.
Den billigaste lösningen sparar inte nödvändigtvis skattebetalarnas pengar. Vi kan inte låta patienter lida i onödan! Det är dags att agera och ordförandeskapet i EU är en bra plattform att ta avstamp ifrån.
Barbro Westerholm (FP)
Riksdagsledamot