Publicerad i Dagens Medicin 2009
Kvinnor över 65 är bröstcancerns största offer
Ett enkelt rosa band sätter på många rockslag ljus på bröstcancer – den cancer som vi svenska kvinnor löper störst risk att drabbas av. Vad färre vet är att risken för bröstcancer är allra störst för äldre kvinnor. Att inte längre kallas till mammografi ska inte invagga i säkerhet: mer än varannat fall gäller en kvinna över 65, var fjärde en kvinna över 75. Det betyder över 3.500 kvinnor i pensionsåldern varje år, upp mot 10 varje dag.
Ändå får inte äldre kvinnor samma goda behandlingsresultat som sina yngre medsystrar. Kunskapen om deras bröstcancer är sämre, och färre överlever.
Många äldre kvinnor med bröstcancer får en senare diagnos vilket förstås försämrar deras chanser. De självundersöker sig inte i samma utsträckning som yngre kvinnor, och många kallas överhuvudtaget inte till mammografiscreening, som visat sig framgångsrikt för tidig diagnos och lyckad behandling.
Socialstyrelsen rekommenderar i dag screening upp till 74 år, men många landsting har svårt att hinna med såväl 40-49-åringarna som gruppen 70-74 år. Det handlar framför allt om tillgången till utrustning och utbildad personal. I Stockholms län har vi valt att först utvidga med 40-50-åringarna, där man ofta kan bota cancern och rädda många levnadsår, och screenar sedan upp till 69.
Behandlingen har hittills varit annorlunda för äldre eftersom vården ofta inte förstått att man kan behandla friska äldre på samma sätt som yngre. Det kan också finnas ett generellt problem av att äldre personer inte får bästa vård på lika villkor.
Bristen på kunskap om äldres bröstcancer komplicerar också bilden. Inga stora studier har gjorts. Vi vet för lite om hur äldre svarar på olika behandlingar, om riskerna med samsjuklighet och ämnesomsättning, och även om de äldres egna preferenser inför kraftfulla insatser och risken för potentiella biverkningar kontra minskad återfallsrisk.
För att ge äldre kvinnor samma chanser mot bröstcancern måste vi därför främst öka professionens kunskap, föra in tydliga direktiv om aktiv behandling även av äldre i våra vårdprogram, och initiera de stora vetenskapliga studier som saknas. Då kan vi också få svar på om det finns annorlunda behandlingsmetoder som eventuellt är effektivare och skonsammare för äldre patienter.
Men allmänheten måste också få veta att äldre är de som löper störst risk för bröstcancer. Information till riskgruppen är självklart A och O: medvetenheten om att jag kan riskera bröstcancer, att jag kan och bör självundersöka mig.
Givetvis måste vi bygga ut screeningen, där åtminstone ett första steg är att uppfylla Socialstyrelsens rekommendation med massundersökningar vartannat år upp till 74 år. Då måste vi ta reda på behoven av apparatur men framför allt av personal, utbildning, och vad vi kan göra med befintliga resurser. Hoppfullt är att screening av äldre kvinnor sannolikt är enklare, med mer lättupptäckta förändringar och färre återbesök för falskt positiva fynd. Screening är också billigare än läkarremitterade undersökningar efter att en knöl har upptäckts. Därför bör en utvidgning uppåt i åldrarna bli betydligt billigare än när vi nu stegvis börjar undersöka 40-50-åringarna var 18:e månad.
Sämre vård för äldre är – omedveten eller ej – diskriminering, och kring bröstcancer finns också ett könsperspektiv. I vårt arbete för jämlik vård i Stockholms län ingår att undanröja alla osakliga skillnader. Alla har rätt till likvärdig – inte lika – behandling.
I dessa rosa bandet-tider är det viktigt att inte återigen glömma bort de äldre kvinnorna utan tvärtom sätta dem i fokus. Bröstcancer angår nämligen framför allt dem, och borde inte få hindra alla dessa kvinnor över 60 från många mer friska, lyckliga år.
BIRGITTA RYDBERG (FP)
Landstingsråd Stockholm, partistyrelseledamot
BARBRO WESTERHOLM (FP)
Riksdagsledamot socialutskottet, äldrepolitisk talesperson, partistyrelseledamot