Publicerad i NU nummer 32 den 6 augusti 2009
Nätet är en generationsfråga
Vi lärde oss under valrörelsen inför valet till Europaparlamentet att nätet och sociala medier kommer ta allt större plats i den politiska kommunikationen. Att Obama blev president i USA tillskrivs delvis sociala medier, de forum på Internet där människor kan byta information med varandra.
Men enbart Internet duger inte som förklaringsmodell för Obamas framgångar. Hans karisma och messagetrack, det budskap som upprepades kontinuerligt om förändring, bidrog säkert i lika hög utsträckning som det flitiga nätanvändandet. I våra respektive kampanjer inför valet till Europaparlamentet spelade det personliga mötet en avgörande roll för slutresultatet.
På Facebook blir antalet äldre folkpartimedlemmar allt fler men äldre lyser generellt med sin frånvaro både som bloggare och på Twitter. Bloggar gör i huvudsak unga män, det är en sorts dagbok på nätet. Twitter är en så kallad mikroblogg. På 140 tecken inklusive blanksteg skriver man en kommentar om vad man gör eller vad man tycker.
Befogad kritik
Riksdagsledamöter och kommunalpolitiker från alla partier har fått befogad kritik för att många twitterinlägg är för vardagliga. Många rapporterar om vilken mat de äter och om tvättider. Under årets Politikervecka i Visby var det dock ett starkt åsiktsflöde på Twitter, en person lyckades till och med bli avstängd från tjänsten under en tid på grund av för många inlägg.
FRA-lagen känns som en angelägen åtgärd för många äldre personer, de som har levt igenom andra världskriget med dagliga nyheter om krigets fasor i vårt närområde och sådant som mörkläggning med flyglarm och övningar om att snabbt hitta skydd. Men tekniken då signalspaningen flyttar över i kabel betyder ju ingenting för personer som ännu inte haft möjligheten att göra tekniken till sin.
Klassfråga
Datorvanan är också en klassfråga. Den som är pensionär idag och jobbade sina 20 sista yrkesverksamma år på kontor har i regel datorvana. Den som jobbade på parkförvaltningen har det troligtvis inte och inte heller de allra äldsta som aldrig mött datortekniken i sin vardag. Skillnaden mellan den äldre och den yngre generationen är att äldre i större utsträckning inte har något emot att bli avlyssnade när de upplever sig som oskyldiga till skillnad från yngre som bara vill visa upp och lägga ut det de har valt själva.
Komplexa frågor
Integritetsfrågorna idag är mycket komplexa, vi har FRA, Ipred 1 & 2, Datalagringsdirektivet och ACTA. För att kunna börja sätta sig in i spörsmålen på djupet krävs ett visst teknikintresse. Datalagringsdirektivet är lättast att förstå eftersom det innefattar möjligheten att lagra alla telefonsamtal som genomförs av alla medborgare och de flesta av oss har en telefon.
Dagens elektroniska fotboja är mobiltelefonen som med nära nog hundraprocentig säkerhet kan ange var vi befinner oss. Äldre som funderat kring detta är bl.a. de som har en dement närstående där spårmöjligheten är viktig. Här är det inte av ondo att det går att spåra någon, tvärtom en säkerhetsfråga.
När nätet blir en allt större del av det politiska livet bör vi fundera kring hur partiets kommande kampanj- och nätstrategier kan utformas på ett inkluderande vis. Det är vår skyldighet som liberalt parti att alla åldrars behov av säkerhet, integritet och informationsbehov tillgodoses.
Annika Beijbom (FP)
Barbro Westerholm,
riksdagsledamot (FP)