Publicerad den i Norra Västerbotten den 29 november och i Smålänningen den 2 december 2008
Skrämmande skandaler i äldrevården
Den senaste äldrevårdskandalen i Halmstad är bara en i raden av skandaler som rapporterats under senare år. Visst har det vidtagits åtgärder för att förbättra äldreomsorgen – det finns många äldreboenden som är bra – men tyvärr är vi en bra bit från målet.
Ett initiativ som kan leda till förbättringar är Socialstyrelsens och Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) statistik ”Öppna jämförelser”. Här redovisas kvaliteten i vården och omsorgen länsvis, kommunvis och också för enskilda boenden. Genom denna statistik kan se hur man ligger till i olika avseenden jämfört med andra. Syftet med jämförelserna är att stimulera ansvariga till att självkritiskt granska sina resultat och därmed stimulera utvecklingen av förbättringar.
Av de öppna jämförelserna framgår att det är stor skillnad mellan kommunerna för alla valda indikatorer. Väntetiderna till särskilt boende varierar mellan 10 och 170 dagar. De som fick hemtjänst varje dag besöktes i genomsnitt av 13 olika personer från hemtjänsten under en tvåveckorsperiod. I de tre kommuner som lyckats bäst var antalet sju. Sämsta värdet var 20 olika personer.
Andelen nöjda personer i särskilt boende varierade från 61 till högsta värde 94. En låg förekomst av oplanerade inläggningar på sjukhus för personer 80 år och äldre tyder på att samverkan mellan landsting och kommun fungerar bra i vården av den äldre. Här varierade frekvensen inläggningar mellan 127 per 1 000 invånare 80 år och äldre och 986 med en genomsnittssiffra på 496. Det är uppenbart att hälso- och sjukvårdens och omsorgernas mål att människor oavsett var de bor ska få vård på lika villkor inte uppnås.
Vi har länge vetat att läkemedelskonsumtionen bland personer 80 år och äldre är hög och innebär risker. I den senaste undersökningen visade det sig att 14 procent av personer 80 år och äldre använde tio eller fler läkemedel. Därmed löpte de en 100-procentig risk att få komplikationer av sin behandling. I den kommun som hade bäst resultat var andelen drygt sex procent och i den sämsta 23 procent.
Men det finns också siffror som kan leda läsaren till att tro att allt står rätt till. I det uppmärksammade fallet äldreboendet Bäckaskog i Halmstad hade man höga poäng när det gällde de boendes möjlighet att påverka hur hjälpen vid äldreboendet gavs. Personaltätheten var hög. Boendet fick högsta betyg för yrkesutbildning även om det var lågt för lång yrkesutbildning hos personalen. Bäckaskog fick också högsta betyg för möjligheten att fortlöpande träffa samma personal och för möjligheten att få bo och leva självständigt. Mathållningen fick högt betyg. Däremot tycks det som om antalet anställda per enhetschef var högt och det kan medföra arbetsledningsproblem.
Är man lokalt ansvarig och ser kvalitetssiffror som Bäckaskogs kan man luras att tro att allt står väl till. Men i statistiken dolde sig en enhet som fungerade dåligt och det upptäcktes först när vikarier slog larm. Det blir nu viktigt att Socialstyrelsen och SKL tar lärdom av detta och förfinar metodiken för sådana här kvalitetsjämförelser.
Men än viktigare är att här och nu ta itu med alla de problem som identifierats på olika håll i den svenska äldreomsorgen. Ledningsfunktionen på enhetsnivå måste stärkas. Grundutbildning och fortbildning måste bli bättre. Personalen måste få tid och möjlighet att regelbundet gå igenom vad den gör bra och vad som blivit dåligt och få möjlighet att förbättra det de ser.
Ingen får vara rädd för att anmäla om något inte står rätt till. Det gäller den äldre själv, det gäller anhöriga och det gäller personalen.
Barbro Westerholm
Riksdagsledamot (fp) och folkpartiets talesperson i äldrefrågor