Publicerad i Svenska Dagbladet den 24 december 2009
Stockholms skönhet är hotad
Stockholm är en av världens vackraste städer. Idag hotas den av att dramatiskt för- fulas. Processen är redan inledd.
Utsikten från Söders höjder mot Stadshuset domineras nu av en förskräcklig gråblå koloss i stål och betong, som för säkerhets skull kallas Stockholm Waterfront. Enligt uppgift blev huset avsevärt högre än de ursprungliga planerna för att få ekonomi på bygget.
Hoten blir allt tydligare: det här är bara början. Nu finns en plan för något som kallas Västra city. Den innebär att spårområdet kring Centralstationen däckas över och täcks med massiva huskroppar, inklusive en skyskrapa som ska bli över 100 meter hög.
Flera politiker i Stadshuset driver på för att göra Stockholm till ett absurt mini-Manhattan. Stadsbyggnadsborgar-rådet Kristina Alvendal (M) har till och med föreslagit att staden ska subventionera byggbolag för att de ska bygga högt.
Centern var förr ett så kallat miljöparti. Numera kan stadshuscenterns företrädare knappt öppna munnen utan att agitera för fler och ännu högre skyskrapor i City.
Den här utvecklingen skadar ohjälpligt Stockholms silhuett med kyrkor och historiska byggnader i en mänsklig skala. Utsikten över vattnet från olika håll är central för stadens skönhet som inte bara älskas av oss som bor här. Den är ett riksintresse.
För dem som kommer hit är Stockholm en unik stad med sin historia och arkitektur, sina öar, berg, vatten och gröna parker. Så här sa till exempel kryssnings¡turisten Margaret Pybus från Vancouver i Kanada:
Stockholm är så otroligt vackert, slottet, Gamla stan, alla fina byggnaderna. För mig, som bor i en stad präglad av skyskrapor, känns den skandinaviska arkitekturen så harmonisk. Det måste bero på era strikta byggnormer. (Dagens Nyheter den 5 juli).
Ibland får vi höra av dagens kulturlösa makthavare att vi ska sätta Stockholm på kartan med enorma skyskrapor i centrum. Nonsens! Stockholm finns redan på kartan som en av världens vackraste huvudstäder. Den har utvecklats steg för steg, men hittills i regel slagit vakt om en mänsklig skala. Tro inte att vi lockar hit turister genom att bygga skyskrapor, som numera finns på många håll i världen. Att klämma in själlösa kolosser av stål, glas och betong i våra centrala miljöer verkar snarare avskräckande både på svenskar och internationella besökare.
På 1950- och 60-talen skadades stora delar av stadskärnan. Vackra hus revs och betongleder bygg-des. Trista miljöer växte upp mitt i City. Det kunde ha blivit värre. Almstriden 1971 var en viktig signal om nytänkande. Utfyllnaden av Klara sjö och rivningen av Münchenbryggeriet kunde förhind¡ras, tack vare en stark miljöengagerad opinion. Senare slapp vi också det gigantiska badhuset - en hemskhet mitt i Riddarfjärden - som Moderaterna och kapitalet ville driva igenom mot stockholmarnas vilja.
Nu gäller det att stoppa de politiker som inget har lärt av tidigare misstag. Det är dags att säga ifrån, precis som människor gjorde på 70-talet och senare.
Vi vill se vår stad utvecklas. Vi måste bygga vidare i en klassisk europeisk kulturtradition med omväxlande och variationsrika byggnader inspirerade av många influenser och estetiska ideal. Men skalan ska vara mänsklig. Det är ingen naturlag att gamla vackra hus måste ersättas av nya fula med allt högre exploateringstal. Vi vill inte ha opersonliga, teknokratiska stadsdelar, där prestigen är att bygga störst på höjden eller bredden.
Visst finns det behov av att förnya City. Området vid Centralstationen som kallas Västra city är en möjlighet. Men då får inte ekonomiska krav leda till att man bygger skyhöga kolosser och skapar ännu en trist stadsdel. Det första jättelika kongresshotellet (Waterfront) står snart klart. Det avslöjar en förskräckande färdriktning som utstrålar obildning. Det blev en vidrig klump som reducerar vårt underbara och världsbe- römda Stadshus till en biroll.
Avgörande är de mänskliga proportionerna. Hammarby Sjöstad bygger vidare på Stockholms traditioner utan att väja för moderna uttryck. På liknande sätt kan Västra city utvecklas. Men då behövs en ny plan som ger oss en blandad stadsdel, där också äldre, barnfamiljer och ungdomar kan trivas - inte bara smarta affärsmän. Om det inte anses ekonomiskt försvarbart just nu är det bättre att vänta.
2010 hålls val till stadsfullmäktige. Det avgör stadens utveckling. Stockholms skönhet måste göras till en viktig valfråga. Ta reda på vad kandidaterna och partierna står för. Stockholm bör styras av en Allians för försköning, inte förfulning. Välj inte in politiker som är beredda att begå nya nidingsdåd mot Sve- riges huvudstad.
PER AHLMARK
före detta partiledare
BONNIE BERNSTRÖM
konsult
STELLA FARE
före detta stadsmiljöborgarråd, numera landstingsledamot
BIRGIT FRIGGEBO
före detta bostads- och kulturminister
GABRIEL ROMANUS
före detta socialminister
BARBRO WESTERHOLM
riksdagsledamot
OLLE WÄSTBERG
generaldirektör
Samtliga undertecknare är medlemmar i Folkpartiet