Publicerad i Dagens Samhälle Nr 2/09
Ta chansen som bjuds att korta vårdköerna
De flesta pensionerade läkare ställer gärna upp med råd och medicinska åtgärder när de blir tillfrågade. Ofta utan kostnad för vare sig patient eller landsting och det bidrar till att minska köerna. Dock motarbetas detta frivilliga extra läkararbete av landstingen.
Remisser till röntgen- och laboratorieundersökningar från dem som inte längre är i tjänst hos landstingen accepteras inte med mindre än att läkaren själv betalar. Exempelvis en höftledsröntgen kostar 1 150 kronor. Det vill naturligtvis varken läkare eller patient betala, eftersom man redan bidragit till sjukvårdskostnaderna via skattsedeln. Så motverkas effektivt pensionerade läkares vilja att hjälpa medmänniskor fram genom vårdköerna!
Landstingens administrativa beslut begränsar i praktiken pensionerade legitimerade läkares möjligheter att fritt utöva sitt yrke enligt vetenskap och beprövad erfarenhet; med andra ord en form av åldersdiskriminering. Det sker samtidigt som EU givit ut direktiv mot åldersdiskriminering, och riksdagen lagstiftat mot sådan i arbetslivet.
En remiss är en betydelsefull personlig handling. Det är ett meddelande från en läkare till en annan, eller till en sjukvårdande enhet, om att det finns en medborgare som behöver hjälp. Den får inte försenas eller komma på avvägar på grund av landstingsbyråkrati!
I landstingsvärlden uppfattas och hanteras numera en remiss som en ekonomisk handling, en rekvisition av vilken vara som helst. Ekonomismen dominerar tänkandet. Vårdetiken glöms bort.
Att sätta ekonomiska käppar i hjulen för vissa medicinska åtgärder – genom att låta remisskrivarens verksamhetsform avgöra patientens möjligheter till utredning, vård och behandling – vittnar inte om omtanke om patientens bästa. Det strider mot principen om allas vård på lika villkor. Vissa patienter diskrimineras på grund av vilken läkare de valt att rådfråga.
Ibland sägs att pensionerade läkares frivilliginsatser saknar ekonomisk betydelse. Antag då att hälften av cirka 5 000 pensionerade läkare satsar 15–30 minuter en gång i månaden. Det blir 7 500–15 000 läkartimmar per år samt sparad tid för patienterna.
I en vikande landstingsekonomi och sviktande konjunktur ter det sig ekonomiskt obegåvat att avvisa kvalificerade yrkesmäns erbjudanden om gratisinsatser. Undanröj därför snarast alla hinder för pensionerade läkares kommunikation med offentlig sjukvård!
Ulf Lindsjö
F d klinikchef, medlem i Läkarförbundets centralstyrelse
Gunnar Sandberg
Överläkare, Institutet för stressmedicin och f d ordf i Sjukhusläkarföreningen
Barbro Westerholm
Ordförande i Samfundet äldre läkare och riksdagsledamot (fp)