Snön har än så länge lyst med sin frånvaro i de största delarna av landet denna vinter. Alla friluftsälskande vintermänniskor hoppas ändå på att temperaturen och underlaget snart ska bli de rätta. Men fler och fler av landets skidåkare riskerar att mötas av krav på att betala för att få ge sig ut i spåren. Svenska domstolars lagtolkning öppnar nämligen för skidspårsavgifter – och motverkar därmed samhällets ambitioner att underlätta en hälsosam livsstil.
När kommuner och andra aktörer börjar kräva betalt för skidåkning bryter de med en gammal svensk tradition – och ingen har vetat vem som har rätten på sin sida. Hur avgifter för skidspår förhåller sig till allemansrätten, eller till naturreservat när sådana berörs, förblir en gråzon – även efter en ny dom i kammarrätten i Sundsvall i höstas.
Mora kommun hindras inte från att ta ut avgifter i Vasalopps- spåren vid Mora skidstadion. Tidigare har förvaltningsrätten kommit till samma utslag. Det betyder dock inte att den rättsliga gråzonen har blivit mer svart och vit: Tvärtom är det avsaknaden av reglering som är ett huvudskäl till att kommunen kan fortsätta ta ut avgifter.
Skälen mot att ta ut avgifter i Mora var flera. Förutom allemansrätten handlar det här om ett naturreservat, och ett viktigt syfte när reservatet bildades var att ”hålla skidspåret tillgängligt för allmänheten”. Som jämförelse tas avgifter normalt inte ut för anläggningar i statliga natur- reservat. Kostnadsansvaret för skidspårsskötseln vilar dessutom på Vasaloppsföreningen Sälen-Mora. Praxisen för avgifter i mark som är tillgänglig enligt allemansrätten, har hittills inte omfattat skidspår.
Allt detta påpekas av Naturvårdsverket, som mot bakgrund av såväl allemansrätten som naturreservatet anser att skidspårsavgifter inte kan tas ut. Kammarrätten kommer alltså ändå till en annan slutsats – men konstaterar samtidigt att det inte finns någon reglering kring avgiftsmöjligheten, vare sig för naturreservat eller kring allemansrätten.
Det finns med andra ord inget som hindrar kommunen att ta ut skidspårsavgifter. Men – det finns heller inget som uttalat tillåter sådana avgifter! Som rättsläget ser ut tycks det alltså för närvarande upp till den som driver ett skidspår att bestämma om man vill ta ut en avgift eller inte. Det är en olycklig osäker situation. I värsta fall kan vi få se en trend av avgiftsbeläggning av spontanidrott.
Med avgifter för skidspåren, utöver kostnader för eller besvär med att låna ihop skidor och annan utrustning, riskerar dess-utom vintersport att i ännu högre utsträckning bli en plånboksfråga. Är det kommuners uppgift att bygga extra sådana hinder?
Att allemansrätten inte ska hindra den som bygger och driver omklädningsrum och parkeringar för att ta ut en avgift, ter sig självklart. Det är också ett problem att kommer-siella aktörer anser sig kunna använda andras mark gratis för olika vinstdrivande verksam- heter, med hänvisning till allemansrätten. Men enskilda människors frilufts- och naturupplevelser, i och utanför skidspår, är någonting annat.
I stället för att utnyttja möjlig- heter till avgifter, borde kommuner och andra offentliga aktörer sträva efter att öka motionsmöjligheterna och göra fritids- motion så lättillgängligt som möjligt. I stora delar av vårt kalla land innebär det vintertid framför allt vintersport.
Likväl som elljusspår och cykelbanor borde skidspår, där vintervädret så tillåter, ses som en naturlig service från kommunerna. Oavsett om det är egna anläggningar eller via stöd till föreningar eller andra aktörer.
Allemansrättens styrka är att det är en sedvanerätt – men det gör den också svag i juridisk mening, vilket domen i Mora- fallet visar. Om allemansrätten börjar naggas i kanten riskerar vi att hamna på ett sluttande plan. Är nästa steg att avgiftsbelägga springturerna i sommarens joggingspår?
Vi har tidigare uttryckt förhoppningen att en lagreglering borde kunna undvikas, om skidspårsansvariga tar sitt frivilliga ansvar och avstår från att ta ut avgifter även om det rent juridiskt inte finns några hinder.
Vår förhoppning ställs nu till att Högsta förvaltningsdom- stolen tar upp detta principiellt intressanta ärende och ger ett preju-dikat. Annars, om kommuner och markägare framhärdar i att avgiftsbelägga skidspår för spontan vinter- idrott eller rörligt friluftsliv – då återstår tyvärr inget annat än att lagstifta för att säkra allemansrätten, och allas möjligheter till vintersport.
BIRGITTA RYDBERG (FP)
sjukvårdslandstingsråd, Stockholms län
BARBRO WESTERHOLM (FP)
riksdagsledamot
Publicerad i Svenska Dagbladet den 7 januari 2012