För en vecka sedan (28 - 29 april) föreläste jag om vård och omsorg för äldre
på en konferens om solidaritet mellan generationerna i Brdo utanför Ljubljana,
Slovenien. Slovenien är just nu ordförandeland i EU. Det var den slovenska
regeringen som stod för arrangemanget i samarbete med EU-kommissionen,
AGE-platform, som är pensionärsorganisationernas samarbetsorgan inom EU och YJF som är ungdomsorganisationernas motsvarighet.

 

Ganska så överraskande för en nordbo var att de flesta talare - såväl politiker
som forskare inom äldrevården - lyfte fram familjen som den resurs som ska
klara av framtida vård och omsorg om äldre. Det kräver då stor solidaritet
mellan generationerna inom en familj. Det finns länder där barn och barnbarn
idag måste rycka in och täcka utgifterna för den äldres vård och omsorg när den
äldres egna resurser är uttömda.

 

Vi fick också höra att respekten och uppskattningen av föräldrars och den äldre
generationens insatser är som lägst i hela världen i Finland, nordtyskland och
Sverige. Vad det beror på fick vi ingen förklaring till. Störst är
solidariteten mellan generationerna i Kina och Ryssland.

 

I Sverige lever vi i det folkhem som Hjalmar Branting en gång lade grunden
till. Det bygger på att samhället tar hand om alla generationer och finansierar
det hela med de skatter och avgifter som vi alla bidrar med. Jag möter många
äldre som säger att jag har tjänat ihop till pensionen men i själva verket är
det poäng man tjänat ihop när det gäller det allmänna pensionssystemet. Det
dagens äldre gjort under sin yrkesverksamma tid är att betala för sin
äldregenerations pensioner, några pengar har inte gått in på något sparkonto
mer än i den buffert som AP-fonderna utgör. Dagens äldre är i sin tur beroende
av att den generation som idag befinner sig i yrkeslivet genom sina
pensionsavgifter drar ihop de pengar som behövs för att klara de utgående
pensionerna. Och när den generationen går i pension är den beroende av att det
finns en ny generation yrkesarbetande människor som kan täcka pensionsbehovet.
Om pensionerna skulle höjas medför det antingen ökade avgifter för dem som arb
etar med den generationspåfrestning som det kan innebära eller tömning av
AP-fonderna med åtföljande risk för sänkning av pensionerna.

 

Konferensen utmynnade i ett uttalande av AGE och YJF om nödvändigheten av
större solidaritet mellan generationerna i EU:s medlemsländer. Det här behöver
lyftas fram i alla nationella reformprogram. Det måste synas tydligt vem som
betalar för vad och vad som blir kvar i plånboken hos den som betalar. Med
andra ord, omfattningen av det offentliga åtagandet måste klargöras och man
måste gå en balansgång mellan behoven i olika generationer och se till att det
inte blir ett "generationskrig".

 

AGE och YJF uttalade också att åldersdiskriminering måste bekämpas och att det
nuvarande direktivet som bara gäller diskriminering i arbetslivet är helt
otillräckligt. Det måste vidgas till att omfatta också service, varor och
tjänster.

 

Slutligen avser det slovenska ordförandeskapet att föreslå en europeisk dag för
solidaritet mellan generationer samt att kalla året 2012 för EU:s år för aktivt
åldrande och solidaritet mellan generationerna. Detta för att medborgare och
politiker i EU ska inse nödvändigheten av de förändringar i samhället som måste
göras för att vi ska kunna möta de utmaningar som uppstår genom att vi lever
längre. Procenten 80-åringar och äldre kommer nämligen att inom några decennier
att öka från c:a tre procent till tio procent. Även om vi är friskare än
tidigare och bor hemma längre än förr så uppskattas behovet av heldygnsomsorg
och heldygnssjukvård att fördubblas i Europas länder.

 

Och till allra sist:
Det blev fel datum på första höstseminariet. Det äger rum måndagen den 25
augusti i riksdagshuset. Jag återkommer med program.

Med vänliga hälsningar

Barbro Westerholm
Ordförande
Nätverket Liberala Seniorer