Till Nätverket Liberala Seniorer
Nyhetsbrev 9 2008 04 08
Hej!
Sedan förra nyhetsbrevet har Socialstyrelsens Äldreguide publicerats. Ni hittar den på hemsidan http://aldreguiden.socialstyrelsen.se/ . I guiden finns uppgifter från nästan alla kommuner och 2 100 äldreboenden, både de kommunala och de privata. Det man mäter är tillgänglighet, delaktighet, kompetens, kontinuitet, självständighet (läs eget rum), mat, närståendestöd, uppföljning och information. Poängskalan är 1 – 5, bäst är 5.
Guiden är tänkt att vägleda äldre och anhöriga i valet av äldreboende och andra insatser.
Den är också tänkt att stimulera kommunalt ansvariga att diskutera vad som ligger bakom siffrorna: Vad kan göras bättre, vad man kan vara stolt över. Därmed blir den ett styrinstrument för utveckling av kvaliteten i äldreomsorgen.
Jag tycker det här är utmärkt även om kvaliteten på datan kan förbättras. Det är en bra början. Jag vet från läkemedelsområdet, där man för 30 år sedan började publicera jämförelser över läkemedelsförbrukningen i olika kommuner vad jämförelser mellan likartade verksamheter kan betyda för utvecklingen. När det gäller läkemedlen ledde siffrorna först till ifrågasättande om siffrorna var jämförbara men sedan till en intensiv debatt om varför man i ett område hade högre siffror än i ett grannområde. När man hittade förklaringen till olikheterna gick man vidare och utvecklade vårdprogram för att förbättra läkemedelsförskrivningen och sänkte samtidigt läkemedelskostnaderna.
Samma sak skedde när man inom sjukvården började jämföra operationsresultat och vårdtider. Först kom ifrågasättandet om siffrorna var jämförbara, sedan kom analysen av vad som låg bakom skillnaderna och därefter följde insatser för att förbättra kvaliteten i vården.
Därför är det inte oväntat att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ställer sig mycket kritiska till Äldreguiden. SKL säger att Äldreguiden mäter resurserna, inte vilken kvalitet som kommer de gamla till del. SKL anser att Äldreguiden kan bli ett bakslag för hela kvalitetsarbetet. Högst poäng får den kommun som sätter in mer resurser, inte den som utvecklar verksamheten. Jag tror att SKL har fel. Erfarenheterna från läkemedelsområdet och sjukvården visar att jämförelser av det här slaget leder till s.k. terapeutisk självrannsakan. Man frågar sig vad ligger bakom våra siffror, vad gör vi bra, vad gör vi dåligt, vad måste vi förbättra för att det ska bli bra för patienterna och för att vi ska få mest nytta av de pengar vi sätter in i verksamheten. Framtiden får utvisa vem som har rätt.
Sedan vill jag avisera datum för de två möten för Liberala Seniorer som är planerade för hösten här i riksdagshuset. De är måndagen den 27 augusti och måndagen den 17 november 2008. Båda kommer som huvudpunkter på programmet ha EU-valrörelsen och EU-ordförandeskapet. Vi måste göra vårt bästa för att Folkpartiet går framåt, att vi finns med aktivt i olika aktiviteter, finns med på vallistan och att äldrefrågorna får hög prioritet.
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm, ordförande, Nätverket Liberala Seniorer