Publicerad i Norra Västerbotten den 30 september 2008
Georgienkrisen en läxa för Sverige
Två uppseendeväckande inslag finns i socialdemokraternas nya programskrift "En modern säkerhetspolitik". För det första, enda möjliga slutsatsen är att socialdemokraterna vill bygga ett EU-försvar. För det andra, det ryska ingripandet i Georgien inte föranleder någon slutsats.
Att socialdemokraterna graviterar mot ett EU-försvar framgår av den positiva säkerhetspolitiska beskrivningen av EU och det starka avståndstagandet från Nato.
Först konstaterar s-gruppen att Sverige kommer att aktivt ingripa om andra nordiska länder och EU-länder angrips: "[Ett socialdemokratiskt styrt] Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om … ett angrepp skulle drabba ett EU-land, och inte heller om ett annat nordiskt land skulle drabbas."
De i sammanhanget kritiska EU-länderna är naturligtvis våra baltiska grannar. Socialdemokraterna kommer att aktivt ingripa mot ett angrepp på dessa, och till andra hotade EU-länders försvar. Gott så.
Rimligen måste dock ett sådant ingripande ske i samarbete med andra länder, men – enligt rapporten – absolut inte genom Nato-samarbete.
Sedan framhäver s-gruppen ett socialdemokratiskt krav på symmetri i åtagandet: "Vi [socialdemokrater] förväntar oss att dessa [nordiska och EU-] länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas." En sådan förutsättning om ömsesidighet är det som karaktäriserar en försvarsallians, typ försvar tillsammans med andra länder.
Till slut tar s-skriften i fyra punkter helt avstånd från Natomedlemskap eller en medlemskapsliknande relation Sverige-NATO. Avståndstagandet förstärks av texten: "Vi är tydliga med att Sverige inte ska deltaga i militära operationer som har sin grund i Natostadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier." Å andra sidan talas om behovet av ”ett stärkt Europasamarbete” och – med gillande – att ”EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmera besvärliga operationer.”
Uteslutningsmetoden ger ett entydigt utslag: Sveriges socialdemokrater förespråkar i praktisk handling ett EU-försvar. Det är dock en osäker och farlig väg för Sverige att gå.
Försvar av Norden, Arktis och Östersjön kräver stark flotta och starkt flyg. För användning i vår del av världen finns detta hos Natoländerna USA, Storbritannien och delvis Tyskland.
Vi i Sverige bör dock inte lägga vårt öde i händerna på ett land som Tyskland med mjuk hållning gentemot Ryssland motiverad av landets beroende av rysk gas.
Något EU-försvar finns inte heller idag, eller under överskådlig framtid, eftersom bland annat starkt atlantistiskt orienterade länder som Storbritannien, Danmark, och Nederländerna är emot och vill ha kvar Nato. De nya EU-medlemmarna i Baltikum och Polen är också helt emot.
Socialdemokraternas kombination av åsikterna (i) nej till Nato och (ii) ja till svenskt försvar av EU-länder, samt (iii) att andra EU-länder förutsätts ha skyldighet att försvara Sverige, är en viktig trojka av ställningstaganden.
Georgienkrisen ställer Sverige och Finland inför viktiga frågor. Georgien var inte med i Nato, men hade en nära relation till USA. Det hjälpte dock inte.
Läxan för Sverige och Finland är att det inte duger att som vi nu gör tillhöra Nato-sfären genom samarbetet i Nato-operationer. Att vara full Natomedlem är en förutsättning för att skyddet ska ha verkligt värde. Det beror på att Europas ”livlina” till USA numera är svagare än under det kalla kriget.
En andra läxa är att européerna måste anstränga sig för att gjuta nytt liv i Nato om inte livlinan till USA ska riskera att ruttna bort. Men en ny administration i Washington öppnar sig nya möjligheter att lyckas.
Den naturliga slutsatsen av Georgienkrisen är därför att Finland och Sverige ska gå med i Nato i ambitionen att stärka Nato och närmare binda den nya amerikanska administrationen till Europa och Nato-samarbete.
Ett sådant Nato sätter i sig respekt hos den ryska björnen, och kan motverka risken för säkerhetspolitiska hot och utpressning mot Sverige och andra mindre länder.
Carl B Hamilton