Publicerad i NU den 13 mars 2008
Kleberg förstår inte klimatallvaret
Utsläppen av koldioxid skenar. Vi upplever en av de varmaste vintrarna någonsin. Isen i Arktis smälter snabbare än någon förutsett. Nordpolen kanske är isfri på sommaren om 20 år. Avsmältningen på Grönland går oförklarligt snabbt.
Vetenskapsmännen förstår inte riktigt vad som pågår. Människan förefaller ha tappat kontrollen över klimatförändringen orsakad av växthusgasutsläppen. De närmaste årtiondena blir kritiska för att hejda klimatförändringen.
Inget av detta speglas i Olof Klebergs artikel och hans kritik av fp:s ståndpunkt beträffande den koldioxidsnåla kärnkraften. Kleberg fokuserar på helt fel fråga, och verkar inte riktigt förstå det akuta allvaret i klimatfrågan.
Alltså: I den situation som mänskligheten befinner sig i finns ingen anledning att avfärda några energislag som är koldioxidfria. Det gäller t ex vindkraft, uppgraderad vattenkraft, och vissa typer av bioenergi, samt på längre sikt solkraft, ny generationer kärnteknik, och förhoppningsvis också vågkraft. I närtid är mer kärnkraft bättre för klimatet än mer kol, gas och olja, som är de tillgängliga alternativen. Det menar även bl. a FN:s klimatpanel (IPCC), som fick Nobels fredspris i december 2007. Eftersom tiden är knapp kan utbyggd kärnkraft naturligtvis inte ensamt lösa den globala klimatkrisen. Men att mer kärnkraft inte ensamt klarar klimathotet är inget skäl för oss i Sverige att avvisa den som bästa alternativet för oss och för Europa under överskådlig tid.
Kleberg slarvar med sanningen när han beskriver senare tids kritik mot bioenergi som en ”hård kampanj” av ”kärnkraftsanhängare”. Så är det inte. Till senare års växande skara kritiker hör bl. a Kungl. Vetenskapsakademin (KVA; läs på hemsidan www.kva.se), dess motsvarighet i London ”Royal Society”, OECD-studier, och en mängd nationella och internationella vetenskapsmän och miljöorganisationer som granskat bioenergifrågan. De framför oro och varningar för rovdrift, negativa nettoeffekter på totala utsläppen och miljön. Det finns sålunda både bra och dålig bioenergi. Det gäller att sovra, t ex att använda rörsockerbaserad etanol, men inte spannmålsbaserad. Problematisk bioenergi är också sådan som konkurrerar om arealer för livsmedelsproduktion, skogsråvara, och hotar biologisk mångfald. Att påstå att dessa varningar skulle vara framdrivna av kampanjande kärnkraftsanhängare är enfaldigt.
”Därtill blir kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen allt tydligare”, skriver Kleberg vidare. Verkligen? Låt mig citera Hans Blix: ”Blir det fler kärnvapen om det blir mer kärnkraft? Nej, det blir inga bomber av en dubblerad användning av kärnkraft i USA, Kina, Ryssland, Japan eller Sverige. Däremot råder stor enighet om att vi bör begränsa antalet anläggningar där uran kan anrikas till vapenbränsle.” (Fokus den 25/1 2008). Just det faktum att Sverige är en stabil demokrati med starka regleringsmyndigheter och har en lång historia av nedrustningsarbete gör rimligen Sverige särskilt väl lämpat för kärnkraftsproduktion av el. (Detta gäller även många andra länder.) Det är väldigt egendomligt hur Kleberg väljer att bortse från alla skillnaderna mellan Sverige och Iran, en diktatur som dessutom inte följer icke-spridningsavtalet och inte vill samarbeta internationellt med bl.a IAEA.
Det allra konstigaste är dock att Kleberg glömmer bort argumentet, och det som jag trodde debatten handlade om, dvs. att produktion av kärnkraftsel inte medför utsläpp av koldioxid. Kleberg får välja: är en kamp mot kärnkraft i Sverige viktigare än kampen mot det globala klimathotet? För mig är svaret klart: det överordnade problemet, som mänskligheten nu omgående måste lösa, är den globala uppvärmningen och klimatförändringen.
Avslutningsvis, Kleberg skriver att mitt ställningstagande i Klimatberedningen (SOU 2008:03) skulle motiveras av en önskan ”Att utmärka sig”. Även på denna punkt tar Kleberg miste, naturligtvis. De ställningstaganden som jag för folkpartiet gjort i Klimatberedningen om kärnkraftens roll i klimatpolitiken är baserade på beslut vid flera av folkpartiets landsmöten under senare år och beslut i partistyrelsen.
Carl B Hamilton,
riksdagsman och fp-talesman i klimat- och energifrågor.