Klimattullar skulle utlösa globalt handelskrig

EU:s hot om klimattullar för länder som står utanför utsläppsrättshandeln skulle omedelbart utlösa repressalier i form av höjda tullar från USA, Kina, Indien och Brasilien. Det skulle drabba EU:s företag hårt. Handelstvister skulle sätta stopp för frihandelsförhandlingarna. Och ett globalt klimatavtal skulle vara dödfött, skriver Carl B Hamilton, riksdagsman (fp).

Ett djupt olyckligt och feltänkt beslut vid EU:s toppmöte den 14 mars har öppnat för att ett globalt handelskrig tar över framför klimatfrågan.

I mars 2007 var EU-ledarna stolta över att gå före resten av världen i kampen mot klimathotet. Nu är de rädda för resten av världen och hukar inför den ekonomiska nedgången och lobbyisternas krav. EU-ledarna har öppnat för att så kallat kolläckage ska kunna utlösa kompensatoriska tullar eller klimatkvotering av import från länder utanför EU:s system för utsläppsrättshandel. En ohelig allians mellan miljörörelsen, med svenska miljöpartiet, och Europas energitunga industri har tillfredsställts. Sådana handelshinder skulle omgående leda till ett globalt handelskrig med de för världens klimat avgörande länderna, USA, Kina, Indien, Brasilien med flera länder. Klimattullar skulle utlösa repressalier med höjda tullar på export från EU till dessa länder. Kina skulle argumentera för importtullar på varor som skulle spegla Västeuropas tre gånger högre utsläpp per capita.

Handelskriget skulle i sin tur helt fördärva det internationella förhandlingsklimatet inför nya globala klimatöverenskommelser för reducerade utsläpp av växthusgaser. Fokus skulle flyttas från den stora uppgiften att bekämpa klimathotet till att vinna handelstvister i WTO. U-länderna skulle få se sin mångåriga misstanke, att miljöregler i i-länderna är maskerad protektionism, bekräftad.

Handelskriget skulle sannolikt spoliera åratals av ansträngningar för att nå en överenskommelse i Doha-förhandlingarna om frihandel. I stället skulle världspolitiken belastas med tragglande av nya handelspolitiska tvister. När Tyskland och Frankrike talar om gränsskydd för energiintensiv industri tänker de fel. De tänker precis som lobbyisterna vill att de ska tänka, att det är branscher som konkurrerar med varandra på världsmarknaden. Men det är varors pris och kvalitet som jämförs. Europeisk, inklusive svensk, stålindustri för att ta ett populärt exempel - tillverkar sällan exakt samma produkter som företag i Kina, Indien eller USA. Europeiska stålföretag som vill överleva bör tillverka mer sofistikerade och kunskapsintensiva produkter än fattiga länder som Kina och Indien. Argumentet gäller även konkurrens med de många energitunga och halvmoderna amerikanska företagen. Ett generellt gränsskydd för en hel bransch, som kanske tillverkar hundratals eller tusentals olika produkter, skulle bli för vittomfattande och generöst.

Av andra skäl har EU förmånliga samarbets- och handelsavtal med ett antal länder, utan att dessa har EU:s klimatpolitik. Skulle de undantas från EU:s klimattullar? Det gäller länderna runt Medelhavet, kandidatländer som Turkiet, länder som Ukraina som har eller söker medlemskapsperspektiv, de flesta av de före detta kolonierna och så vidare.

Om dessa länder förmånsbehandlas genom att slippa klimatmotiverade gränshinder blir de med hjälp av lite korruption och ändrade ursprungsregler attraktiva handelsplatser för smuggling av varor till EU från övriga världen. Hur man än vrider och vänder på saken, med klimattullar skulle EU:s utrikes- och handelspolitik få en hel hög med nya problem att brottas med. Och ett globalt klimatavtal blir dödfött.

CARL B HAMILTON