Publicerad i Dagens Industri den 4 mars 2008
Mer kärnkraft bäst för klimat och oberoende
Sverige bör börja bygga moderna kärnkraftverk snarast möjligt. Det är den enda möjligheten för Sverige att möta FN:s och EU:s ambitiösa klimatmål och samtidigt ersätta kraften från de svenska kärnkraftverk som går i pension. Inför denna politiskt obekväma sanning blundar Klimatberedningen.
[Den 4 mars lade] den parlamentariska Klimatberedningen fram sin utredning. Trots att det största bidraget som vårt land kan ge för att hejda klimathotet är att bygga fler nya, säkrare reaktorer av modernt tekniskt utförande som producerar kolfri el, sakbehandlas inte kärnkraften av utredningen. Det må vara politiskt behändigt för majoriteten, men oviljan att se den obekväma sanningen tackar atmosfären oss inte för. Den gynnas endast av minskade utsläpp av växthusgaser. Betänkandet lider därför av en oacceptabel brist i sin analys av Sveriges klimatpolitik. Slutsatsen borde vara att Sverige ska häva nybyggnadsförbudet senast i början av nästa mandatperiod och klimatpolitiken ska inriktas på start av nybyggnad så snart som möjligt. Varje nybyggd reaktor av den typ som för närvarande uppförs i Finland besparar atmosfären utsläpp om cirka 10 miljoner ton koldioxid per år.
Detta är ett stort tal i sammanhanget, och kan jämföras med 22,5 miljoner ton koldioxid per år som är Sveriges tak för utsläpp inom EU:s handelssystem för utsläpp. Det kan också jämföras med reduktionen om 6,2 miljoner ton koldioxid per år som åstadkoms genom ett batteri av åtgärder mot transport, jordbruk, fastigheter, lätt industri, med mera, och som föreslås av Klimatberedningen. I de procentberäkningar som figurerar, en minskning med 30, 38 eller 40 procent, motsvarar 10 miljoner ton koldioxid per år, en reduktion med ca 14 procentenheter. Tillkomsten av en enda ny reaktor, liknande de finländska, är alltså långt viktigare för klimatet än vilken av de alternativa procentsatser som Sverige hamnar på och som intensivt tvistas om i debatten. Sanningen är att Sverige med mer kärnkraft lätt skulle kunna komma upp i väsentligt större minskningar av totala utsläppen - det vill säga 50-60 procent, och ännu större minskningar. Sverige bör inte tveka att söka bli exportör av kolfri el. För varje ny reaktor som exporterar el eliminerar vi utsläpp om minst 10 miljoner ton koldioxid per år från utkonkurrerade kolkraftverk i övriga Europa.
Kravet på Sveriges framtida klimat- och energipolitik är dessutom tvåfaldigt. För det första ska Sverige till 2050 minska sina utsläpp av växthusgaser med 75 -90 procent, enligt redan uppsatta EU- och FN-mål. Det är ett mål som vår regering ställt sig bakom. För det andra, precis samtidigt som koldioxidutsläppen ska minska drastiskt fram till år 2050, faller alla våra tio i dag existerande reaktorer för åldersstrecket från 2020-talet och framåt. Om Sverige inte ersätter existerande reaktorer med nya uppstår ett mycket stort krav på ersättningskraft under en jämförelsevis kort tid, cirka 15-20 år. Dessa dubbla krav - dels ett stort behov av ersättningskraft för pensionerade svenska reaktorer, dels ambitiösa FN- och EU-mål om minskade utsläpp - gör det omöjligt för Sverige att uppnå de långsiktiga klimatmålen om kärnkraften skulle avvecklas. För Sveriges del skulle nedlagd pensionerad kärnkraft medföra ett stort elimportbehov som bara kan tillfredsställas av andra EU-länder, Norge och Ryssland. Det skulle försätta vårt land i en reguljär och vital bindning till infrastruktur för import av utländsk kärnkraft, via kabel, och fossila bränslen som gas och kol. Vi skulle därmed lägga vårt öde och välstånd i andra länders händer. Det vill nog få svenskar, och definitivt inte folkpartiet.
CARL B HAMILTON