Publicerad i Gefle Dagblad den 12/11-09
Oppositionen saknar sammanhållning
Alliansregeringen har lagt fram sin budget och arbetar nu vidare mot 2010. Det kan konstateras att Sveriges statsfinanser är starka jämfört med andra länders. Det gör att regeringen kan fortsätta att satsa för att mildra finanskrisens effekter i Sverige.
Skatten sänks ytterligare för pensionärer och för dem som jobbar. Studiebidragen höjs. Det underlättar vardagen och stimulerar efterfrågan så att fler får jobb.
Kommunerna får mer resurser och regeringen genomför även en kraftig utbyggnad av reguljära utbildningsplatser och arbetsmarknadspolitik, som underlättar omställningen till nya jobb för unga och arbetslösa. Dessutom satsar regeringen brett på att förbättra företagsklimatet och genomför stora satsningar på infrastruktur, klimat och forskning. Utan denna inriktning av politiken hade arbetslösheten ökat mer.
Nu ser vi också att konjunkturen sakta vänder. Grunden i alliansregeringens politik är att fler människor i arbete skapar mer resurser till de enskildas plånböcker och till den gemensamma välfärden. Det är endast fler jobb i företagen som skapar resurser till vården, skolan och omsorgen. Det är också den privata sektorn som drabbats hårdast av den internationella krisen. Det är där återhämtningens epicentrum måste ligga. Därför måste tillväxten i jobb framför allt komma i den privata sektorn.
Oppositionspartierna –(S), (V) och (MP) –säger att de inlett en process för att bli eniga. Det syns dock inte i de tre partiernas lagda budgetförslag. De har gemensamma förslag kring fem miljarder av budgetens 1000 miljarder i utgifter.
Kontrasten mot Alliansens sammanhållning ett år före valet är därför stor. Det finns dock några gemensamma drag i deras förslag. Oppositionen vill möta den ekonomiska krisen med olika kombinationer av höjda skatter på arbete och företag. Enligt retoriken ska de ”investera Sverige ur krisen”. I praktiken innebär förslagen försämrat företagsklimat och permanent höjda offentliga utgifter, i huvudsak för att finansiera höjda bidrag. Det låter som att det är skatter på de rika som ska betala för oppositionens ökade utgifter. Men så många och så rika personer finns inte i Sverige.
(S) och (V) vill till exempel återinföra förmögenhetsskatten. Det driver riskkapital och investeringar ut ur Sverige men ger små intäkter till statskassan. Det är istället i huvudsak vanligt, arbetande folk och företag som ska stå för notan. Här går en skarp skiljelinje i svensk politik.
Folkpartiet och alliansen menar att det gynnar alla i Sverige när det lönar sig bättre att arbeta, att utbilda sig och när Sverige har ett gott företagsklimat. Det gäller särskilt eftersom allt färre måste försörja allt fler. Vänstertrojkan fokuserar i stället på högre skattefinansierade bidrag och på skattefinansierade jobb. Det riskerar leda till ohållbara statsfinanser och rustar inte Sverige för framtida utmaningar.
Hans Backman, FP
Riksdagsledamot från Gävleborg
Ledamot i arbetsmarknadsutskottet
Carl B Hamilton, FP
Riksdagsledamot, ekonomiskpolitisk talesman