Hela världen , inklusive Sverige, är i kris. Thomas Östros (S) angriper nu regeringens krispolitik på tre punkter: arbetslöshet, upplåning, och skattesänkningar. Det är hög tid att granska regeringens politik, skriver han (SvD 8/9).

Javisst, granska gärna! Men det ska göras med korrekta för- utsättningar. Sverige är mer exportberoende än de flesta andra länder och vår export är mer inriktad på investerings- och kapitalvaror.

Efterfrågan på svensk export har därför minskat mer än genomsnittet i industriländerna. Ännu så länge ligger dock arbetslösheten i Sverige på ungefär samma nivå – 9,2 procent i juli 2009 – som i euroländerna – 9,5 procent.

Fallet i svensk BNP har nu upphört. Hushållens konsumtion stiger, liksom detaljhandelns försäljning. I de mätningar som görs har hushållen – till skillnad mot Östros – blivit märkbart mer optimistiska. I augusti förbättrades för fjärde månaden i rad hus- hållens syn på det ekonomiska läget i Sverige. Det tidigare kraftiga fallet i svensk export har stannat av. Företagen har en ökad orderingång från såväl utlandet som hemmamarknaden.

Krispolitiken innebär att stora summor satsas på bland annat ökade statsbidrag till kommunerna – för att uppväga deras krisbortfall av skatteintäkter och risken för kommunala uppsägningar – samt omfattande utbildnings- och arbetsmarknads- politiska åtgärder.

Därtill kommer att våra välfärdssystem med automatik motverkar inkomst- och efterfrågebortfall när människor nu tvingas utnyttja dem i ökad utsträckning.

Allt detta – och riksbankens åtgärder därtill – innebär att Sverige sammantaget 2008-10 driver en mer kraftfull krisbekämpande politik än något annat OECD-land!

För detta kritiserar Östros regeringen. Eftersom regeringen i Keynes anda driver en starkt konjunkturdämpande politik genom ökad statlig upplåning är det naturligtvis riktigt, precis som Östros skriver, att dessa ökade utgifter, liksom efterfrågeökningar åstadkomna genom skattesänkningar, möjliggörs genom ökad statlig upplåning.

Ja, ökad temporär statlig upp- låning är närmast definitionen av en keynesiansk politik mot arbetslöshet. Däremot är det naturligtvis omöjligt, som Östros gör, att försöka öronmärka upp- låningen till just de skattesänkningar som han ogillar, eller just de ökade utgifter han inte vill prioritera.

Hade regeringen följt Thomas Östros linje att inte låna för att få fram ökad inhemsk efterfrågan hade den kortsiktiga arbetslös- heten blivit rejält högre, liksom den långsiktiga jämviktsarbetslösheten.

CARL B HAMILTON (FP)
Ekonomisk-politisk talesman, professor i internationell ekonomi