Publicerad i Arbetarbladet 4 februari 2010
Banker och de funktioner de fyller i samhället är alltför viktiga för att enbart vara ägarnas ansvar. Denna insikt har funnit länge men verkar bortglömd de senaste två årtiondena. Såväl småsparare som företagare är helt beroende av att bankerna fungerar. Alla i ekonomin skulle påverkas om en storbank kollapsade i Sverige. Därför har vi ett utbyggt skyddsnät i form av insättningsgaranti och möjlighet till statligt ingripande och i sista hand övertagande vid kris.
Detta system, med ett långtgående statligt ansvarstagande för bankerna, är ingenting nytt. Dessvärre verkar många bankstyrelser och bankledningar glömt bort det - i alla fall när det gäller de rörliga förmånerna. Det går inte ihop att samtidigt som en bank skyddas av statens garantier för sin överlevnad i kris, att banker genom bonussystem skamlöst exploaterar statens ansvarstagande på det sätt som nu sker. Vi tänker bland annat på SEB och de 1,5 miljarder som de avsatt för bonus 2009. En summa som överstiger företagets förväntade vinst.
Finansinspektionen har utformat ett nytt ramverk för bonussystem som bland annat innebär att bonusbetalningar ska fördelas på flera år och att redan gjorda utbetalningar ska kunna dras tillbaka.
Om bankerna segar och inte följer de nya riktlinjerna som kom i och med krisen, kommer acceptansen för framtida garantier och statliga räddningsaktioner att vittra bort. Det gäller Sverige såväl som andra länder. Måhända tycker dagens bankledningar att förverkat förtroende är ett potentiellt problem för nästa generation bankfolk att hantera i nästa kris, men de bör se betydligt längre än näsan räcker. Det gör i alla fall vi som har att ansvara för det regelverk som ska skydda betalningssystemen och den finansiella stabiliteten.
Sker ingen ändring får vi ta till än mer långtgående krav för att undvika ersättningar som driver upp bankernas risktagande.
Hans Backman (FP)
Riksdagsledamot från Gävleborg
Carl B Hamilton (FP)
Riksdagsledamot