Publicerad i Dagens Industri den 3 december 2008
Sverige förlorar mest på stöd till bilindustrin
Röster höjs och artiklar skrivs nu till förmån för statligt stöd till den svenska fordonsindustrins personbilstillverkning.
Dessutom har Ford, Volvo PV:s amerikanska ägare, offentliggjort sin vilja att sälja Volvo. Brittiska Financial Times påstår att den svenska regeringen skulle ha övervägt att anslå 2 miljarder kronor i direkt stöd eller lånegarantier till Volvo PV och Saab automobile.
Alltså: Vore statligt stöd en god idé?
Regeringarna i Frankrike och Tyskland har annonserat att de vill stödja sin bilindustri. Om sådana intentioner skulle förverkligas – i strid med både andan och bokstaven i de statsstödsregler som ska säkra lika konkurrensvillkor inom EU – råkar Sverige illa ut.
Konkurrensen mellan bilmärken övergår då till konkurrens mellan statskassor, och Sverige har den minsta statskassan.
Den amerikanska kongressenöverväger subventioner till sin bilindustri. Subventionerna skulle gå till produktion i USA och innebär att det blir svårare för andra länders producenter att sälja bilar i USA, inklusive européerna. Ett stöd från kongressen vore till för att hålla importkonkurrensen stången. Stöd, det vill säga diskriminering till förmån för USAtillverkade bilar, får samma effekt som en tull. Det skulle slå mot bland annat Volvo och Saabs personbilsexport till USA.
Skulle Sverige försöka matcha de amerikanska subventionerna blir det ytterligare en stor statskassa att konkurrera med för den svenska.
Sverige har alltså allt att vinna på att EU:s statsstödsregler hindrar att ett subventionskrig mellan olika EU-länders statskassor utbryter. Då förlorar vi. Definitivt.
Sverige har också allt att vinna på att WTO:s globala regelverk och princip upprätthålls om att import ska behandlas på samma sätt som inhemskt producerade varor och tjänster. Det gäller inte minst för att mota i grind subventioner till produktion i USA.
Jämfört med euron har kronan fallit i värde. Det betyder en devalveringseffekt för svenska biltillverkare jämfört med de europeiska konkurrenterna i euroländerna. Den fallande kronan hjälper på kort sikt, men retar säkert upp andra producenter som vill sälja i USA och i euroländerna. I ett pressat läge, vad blir deras reaktion på den svagare kronan?
Svävande över dessa överväganden vilar hotet om att ett subventionskrig mellan statskassor övergår i ett reguljärt handelskrig med nya, högre och mer permanenta gränshinder av olika slag: tullar, kvoter, minimiprisregler för import, och – inte minst – direkta påtryckningar från stora länder mot mindre länder och deras företag. För ett litet, öppet och starkt utrikeshandelsberoende land som Sverige vore en sådan utveckling förödande.
Det är alltid lättare att fatta beslut om att börja subventionera än att ta besluten om att dra sig ur en subventionspolitik.
I den meningen är ett subventionskrig likt ett vanligt krig – lättare att starta än att avsluta.
Jag undrar om de som nu förordar att staten ska stödja Volvo och Saab har tänkt ut någon exitstrategi. Hur ska riksdagen dra sig ur? Det har de naturligtvis inte gjort eftersom det inte ligger i deras intresse att vidröra den frågan.
Riksdagen skulle dessutom hamna helt i händerna på biltillverkarna i den meningen att det är dessa som sitter på information om vilka kostnader staten riskerar att dra på sig.
Beräknar någon nu att det rör sig om x antal hundra miljoner kronor så blir det nog i slutändan 3 gånger x antal miljoner kronor eller någon ännu högre multipel.
Vi ska göra insatser för människor i Västra Götaland som nu råkar illa ut.
Det är människor som blir arbetslösa, inte företag, branscher eller exportprodukter.
Carl B Hamilton , ekonomisk politisk talesman (fp), ledamot riksdagens finansutskott, professor internationell ekonomi