LO köper socialdemokraterna och bestämmer s-partiets politik.

Hamiltons blandning

Idag startar LO-kongressen med starka socialdemokratiska inslag. Tillsammans med den aktuella LO-kampanjen med personliga brev till borgerliga riksdagsledamöters grannar illustrerar detta de osunt täta banden mellan socialdemokraterna, dess styrande finansiär och risken för korruption.

Pengarna:
För finansiering av socialdemokraternas valrörelse 2006 bidrog LO med 90-100 milj. kr. Till penningbidragen kom värdet av gratis arbetskraft som LO och dess förbund ställde till socialdemokraternas förfogande (anställda och förtroendevalda). På grund av att LO har ett så stort antal fackligt förtroendevalda - ca 200 000 personer enligt uppgift i LO-material från LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin - summerar värdet vid en mycket försiktigt antagen arbetsinsats av var och en av de fackligt anställda och förtroendevalda, till ett sammanlagt värde om drygt 700 milj. kr för år 2006. Summa summarum hade socialdemokraterna tillgång till resurser från LO i valrörelsen till ett värde av ca 970 milj. kr, eller en knapp miljard kronor (se rapport om LO och s i bilagan).

LO-medlemmar röstar inte bara på s:
Av LO:s medlemmar röstar regelmässigt 40-50 procent på andra partier än socialdemokraterna i riksdagsvalet. Det är ett demokratiskt övergrepp på dessa personer som tvingas vara med och finansiera partiarbete riktat mot den egna politiska övertygelsen.

Inflytandet:
LO får valuta för sina bidrag till socialdemokraterna och köper sig inflytande över partiets förslag till riksdagen. När det sitter en socialdemokratisk regering är LO en stat i staten. LO har, föga förvånande, de egna medlemmarnas intresse i fokus.

LO har på detta sätt haft vetorätt beträffande alla delar av arbetsrätten, inklusive Sveriges agerande i EU på detta område, t ex tjänstehandelsdirektivet, direktivet om arbetstid, liksom den svenska regeringens agerande i Vaxholmsmålet i EG-domstolen. Arbetslivsminister Hans Karlsson var först mångårig hög LO-företrädare.

Den nye s-gruppledaren i riksdagen, S-E Österberg, är LO:s man. I socialdemokraterna verkställande utskott och valledning sitter LO-ordföranden och valrörelsefinansiären Wanja Lundby-Wedin. Två LO-beställningar från senaste s-mandatperioden var en lag som skulle avskaffa visstids- och säsonganställning som anställningsformer, samt ett förslag som skulle starkt försvårat användande av deltidstjänster. Att avskaffa undantaget på två personer från turordningsreglerna i LAS är ett viktigt och starkt LO-krav.

AMS verksamhet har alltid varit inriktad främst på medlemmar av LO-kollektivet. (Det är en viktig förklaring till varför AMS har haft så låg legitimetet och stöd hos andra partier). Utformningen av a-kassan var sådan att den fungerade som ett rekryteringsargument för medlemskap i facket. Medlemsavgiften till facket var dessutom avdragsgill, och därmed är medlemskapet billigare än eljest och finansieras indirekt genom högre skatter på andra skattebetalare.

LO:s styr bakom kulisserna om s återfår makten:
En demokrati kännetecknas bl. a av att det är parlamentet som i sista hand bestämmer, och de som bestämmer vad parlamentet bestämmer är väljarna i val. Därför är det ur demokratisk synpunkt djupt problematiskt när väljarna och riksdagens bestämmanderätt utsätts för hot om politiska repressalier på arbetsmarknaden av samma starka LO-fack som finansierar regeringspartiets valrörelse.

LO-facket vägrar att ge offentlighet åt sitt stöd till socialdemokraterna. Det gäller åtta av femton LO-förbund och nästan alla lokalavdelningar. Man har vägrat att svara på enkäter från Riksdagens utredningstjänst trots upprepade förfrågningar. Agerandet står i bjärt kontrast till offentlighetsprincipens förhållningssätt och främjar korruption.

Partifinsieringsutredningen (SOU 2004:22) skriver: "Korruption och partifinansiering tycks vara oundvikligt länkade. Partier och politiker har med sin centrala position i det offentliga beslutsfattandet en utsatthet i förhållande till intressen som alltid har behov av att få politiskt inflytande och gehör hos politiska företrädare. Även om man bortser från de mer extrema fallen som syftar till att köpa inflytande, finns fält där relationerna mellan parti och finansiär får ett indirekt och mer sofistikerat utseende. Det kan gälla en aktör som ger betydande bidrag till ett parti och därmed förväntar sig att få gehör hos politiska beslutsfattare. Detta behöver inte ens vara klart uttalat därför att partiledning eller kandidat söker att förutse tänkbara reaktioner hos sina stora bidragsgivare liksom man söker antecipera väljarnas åsikter. . Riskerna finns att denna sensitivitet innebär en begränsning av partiernas handlingsfrihet, att det i vissa lägen kan innebära att ett parti avstår från att föra fram ett förslag av rädsla för att förlora stora bidragsgivare."

Så här hotade LO-förbund väljarna 2006, och indirekt sade att man inte accepterar beslut som är tagna den demokratiskt valda riksdagen utan kommer att släppa fram oro på arbetsmarknaden.

"Självklart blir atmosfären sämre med en regering som vill krossa oss som facklig organisation, säger tunga Kommunals ordförande Ylva Thörn. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin menar att det blir svårt att behålla långa, stabila avtalsperioder: 'Man ska också sänka arbetsgivaravgifterna, och det är ju ett löneutrymme som vi har avstått för att det ger oss något igen. Det är klart att det kommer ju också att påverka avtalsrörelsen.' Per Winberg är ordförande i Transport. Han vill att hans medlemmar kompenseras om alliansen genomför förslagen. . 'Det blir strid nästa år om det blir en borgerlig regering. Det kan bli konflikt och om man kallar på Transport så kommer vi att gå ut', säger Per Winberg. Att många löntagare får 1 000 kronor i sänkt skatt enligt alliansens förslag lugnar inte LO-förbunden: 'Det där är en falsk tusenlapp. Vi kommer att ställa tuffa krav på kompensation', säger Ylva Thörn. Janne Rudén är ordförande för SEKO, facket för Service och kommunikation. Också han tror på kortare avtal och att "det [kommer] att smälla till och bli bråk i avtalsrörelsen': 'Förverkligar de den politik de går till val på finns det en risk för fler konflikter. Och med kortare avtal får vi också oftare möjlighet att vifta med konfliktvapnet', säger Janne Rudén. Också Handels ordförande Lars-Anders Häggström varnar för att alliansen "ska tänka sig för väldigt noga. Realiserar man allt som man säger får man häftiga reaktioner" (Svenska Dagbladet den 7 juli 2006).

Bilagan är en enkät och rapport sammanställd i augusti 2006.