carl.b.hamilton@riksdagen.se18 augusti 2007
(Detta är en längre version, med fullt utskrivna citat och motiveringar, av artikel publicerad lördag den 20 augusti 2007 i Svenska Dagbladet.)
Ryska marinen säkrar gasledningen i Östersjön (oavkortad version).
Amiral Vladimir Masorin är chef för den ryska marinen. Amiralen har i en färsk intervju berättat nyheter om den ryska flottans engagemang i projektet med den rysk-tyska gasledningen i Östersjön.
I försvarsdepartementets tidning Röda Stjärnan den 25/7, 2007, får amiralen sålunda svara på följande fråga: "Herr amiral, i dag är inte marinens enda uppgift att tillgodose landets säkerhetsbehov, utan också att skydda dess ekonomiska intressen. Var snäll och berätta om hur Östersjöflottan deltar i anläggandet av den nordliga gasledningen."
Svar: "På begäran av Gazprom (publika aktiebolaget Gazprom) har specialister från marinen utarbetat en plan för förberedande arbeten i havet längs sträckningen för Nordeuropeiska gasledningen i syfte att eliminera farliga objekt av tekniskt ursprung.
Planen innefattar: ett väl avvägt åtgärdspaket omfattande en teknisk undersökning i havet längs sträckningen för Nordeuropeiska gasledningen och vars syfte är att upptäcka, identifiera och kartera farliga objekt av tekniskt ursprung (det gäller explosiva föremål, kemiska vapen och stora sjunkna objekt); bortrensning av explosiva föremål längs sträckningen eller lokala ändringar av sträckningen för att undvika nedgrävda kemiska vapen och stora sjunkna objekt; utarbetandet av ett regelsystem för detta förberedande arbete i enlighet med vad som krävs i internationell standard och internationell praxis vid stora olje- och gasprojekt; ett effektivt säkerställande av de internationella juridiska procedurerna, med hänsyn tagen till lagstiftningen i Östersjöregionens länder och till internationella överenskommelser.
Representanter för Huvudförvaltningen för navigation och oceanografi vid Försvarsministeriet har deltagit i expeditioner anordnade av Gazprom med forskningsfartyget Akademik Golitsyn i Finska viken och i området kring Bornholm längs den planerade gasledningen. Vid arbetet med att ta detaljerade bilder av havsbottnens relief, fann man sex stora objekt som tidigare inte fanns utmärkta på sjökortet (fyra torpedbåtar, förmodligen med ammunition ombord, och två historiska objekt), man registrerade också över 600 kontakter med föremål av tekniskt ursprung.
Marinen kommer också i framtiden att sträva efter att utnyttja sin vetenskapliga och tekniska potential för liknande fredliga ändamål. Självklart inte bara i samarbete med Gazprom, utan också tillsammans med andra berörda myndigheter och företag." (Auktoriserad översättning från ryska:
http://www.redstar.ru/2007/07/25_07/3_03.html).
Texten är anmärkningsvärd på flera sätt.
För det första, några eller alla torpedbåtarna och de "historiska objekten" har ryska marinen sannolikt hittat i finsk, dansk, svensk eller tysk ekonomisk zon. De tillsammans utgör nämligen 91 procent av den 120 mil långa sträckningen. Endast två procent går i ryskt territorialvatten. Amiralen pekar själv ut området kring Bornholm. Vi bör utgå från att även vattnen öster om Gotland och svensk ekonomisk zon har undersökts. Vad man där hittat vet vi dock inget om, eller om sjökorten bör kompletteras. Vidare, från vilket land kom torpedbåtarna? Sverige? Är de "historiska objekten" sänkta fartyg, störtade flygplan, eller vad? Nord Stream måste offentliggöra var, och vad, man hittat.
För det andra, är det acceptabelt att ryska flottan driver undersökningar i andra Östersjöländers ekonomiska zoner? "Ett kort svar är att vad ryssarna gör är inte rimligt, men tillåtet", enligt Said Mahmoudi, professor i internationell rätt (Stockholms universitet) och särskilt kunnig i internationell havs- och miljörätt. "Anledningen är att en kuststats jurisdiktion på [den ekonomiska zonens botten] är begränsad till utforskning och utvinning av naturtillgångar. I alla andra avseenden har andra stater frihet att i princip göra vad de vill. Rätten att lägga ut undervattensrörledningar [i] en kuststats [ekonomiska zon] är garanterad i havsrättkonventionen, men det finns viktiga begränsningar och specifika villkor som måste uppfyllas. Ett villkor är miljökonsekvensbeskrivningar [MKB]. För att kunna få Sveriges godkännande måste Nord Stream lämna en fullständig MKB. En sådan MKB är dock omöjlig om [Nord Stream] inte gör nödvändiga kartläggningar och mätningar. Syftet med dessa kartläggningar är inte att utvinna resurser. Undersökningarna är därför inte förbjudna och bör betraktas som en utövning av den 'heliga' principen av havets frihet." Samtidigt finns dock, enligt Mahmoudi, "problemet att gränserna mellan vad som är tillåtet [att undersöka] och inte tillåtet inte är så klara."
Professor Mahmoudi gör dessutom ett mycket viktigt tillägg: "Oavsett vad ryssarna gör och vilken typ av MKB [Nord Stream] lämnar till de svenska myndigheterna har Sverige en obestridd rätt att säga nej till projektet. Havsrättskonventionen skall inte framställas som ett hinder. Det är i första hand en politisk och inte juridisk fråga om Sverige vill stoppa detta projekt eller ej."
Hur kan Said Mahmoudi vara så definitiv beträffande Sveriges möjlighet att stoppa projektet?
"Vad gäller undervattenkablar och rörledningar ger havsrättskonventionen rätt till alla stater att lägga ut dem på andra staters havsbotten. Kuststaten kan kräva att bli informerad. Havsrättskonventionen gör en viss skillnad mellan kablar och rörledningar. Den allmänna uppfattningen när konventionen förhandlades under 1970-talet var att rörledningar påverkade havsmiljön i en större utsträckning. Enligt Artikel 79 i konventionen "1- Alla stater äger rätt att lägga undervattenskablar och rörledningar på kontinentalsockeln i enlighet med bestämmelserna i denna artikel. 2- Med förbehåll för rätten att vidta skäliga åtgärder för undersökning av kontinentalsockeln, för bearbetning av dennas naturtillgångar och för förhindrande, begränsning och kontroll av förorening från rörledningar får kuststaten inte hindra utläggande eller bibehållande av sådana kablar eller rörledningar. 3- Utstakning av rörledningarnas sträckning på kontinentalsockeln måste godkännas av kuststaten. 4- Inget i denna del påverkar kuststatens rätt att fastställa villkor för kablar eller rörledningar som fortsätter in på dess territorium eller i dess territorialhav, eller dess jurisdiktion över kablar och rörledningar som byggs eller används i samband med undersökning av dess kontinentalsockel eller vid bearbetning av dennas tillgångar eller i samband med verksamheten på konstgjorda öar, anläggningar och konstruktioner under dess jurisdiktion." Artikel 79 ger på så sätt rätt till kuststaten att vidta åtgärder för skyddet av den marina miljön mot rörledningars eventuella påverkan och möjlighet att bestämma rörledningars sträckning. En sådan rätt och möjlighet finns inte när det gäller kablar.
De MKB krav som finns för rörledningar lämnar stort utrymme för tolkningar. Dessutom är de relevanta EU-direktiven inom detta område minimidirektiv. Det innebär att Sverige har möjlighet att ställa högre krav. Mot denna bakgrund och med beaktande av förhandlingarna för havsrättskonventionen och de skillnader som görs i konventionens text mellan rörledningar och kablar vad gäller kuststatens rätt är det min uppfattning att Sverige kan på goda rättsliga grunder säga nej till projektet." (E-postkorrespondens den 13-15 augusti 2007).
För det tredje, Nord Stream har alltid angivit att det för sina undersökningar använder privata företag från Danmark, Sverige och övriga Västeuropa. Aldrig någonsin har Nord Stream omnämnt sitt samarbete med ryska marinen, och Nord Stream framstår därför nästan som något av en rysk trojansk häst.
För det fjärde, är ryska flottans intresse för gasledningen i Östersjön bara en slump? Nej! Amiral Masorin driver samma hållning beträffande Medelhavet. Amiralen kräver att Ryssland där etablerar en permanent marin närvaro "för att skydda sina strategiska intressen" och "skydda växande volymer rysk olja och gas levererade genom nya exportpipelines" (Financial Times den 4/8). Man får heller inte glömma president Putins uttalande i rysk TV att "Den ryska Östersjöflottans uppgift är att eventuellt skydda våra ekonomiska intressen i Östersjön. En av våra viktigaste prioriteringar är gasledningen som går genom Östersjön" (den 26/10, 2006).
För att vinna klarhet i den svenska regeringens kunskap om, och inställning till, den ryska marinens undersökningar lämnar jag imorgon in en riksdagsfråga till försvarsminister Odenberg. Det är, enligt min mening, ingen acceptabel grannskapspolitik eller förtroendeskapande rysk utrikespolitik gentemot Sverige om ett fartyg ur Rysslands flotta med ryska försvarsministeriets medverkan, utan att informera svenska allmänheten, skulle utföra vidsträckta och ingående undersökningar av förhållandena i vår egen och grannländernas ekonomiska zoner. Även om det är juridiskt tillåtet, är det ett politiskt oacceptabelt.
Vill du sluta ta emot detta nyhetsbrev? Klicka på länken: Avprenumerera