Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna får nog svårt att lära av Sannfinländarnas framgångar. Dels finns inte samma klangbotten i Sverige för kritiken mot EU:s ekonomiska räddningsaktioner, dels lär svenska väljare straffa SD för att partiet tycker att de är viktigare att bekämpa överstatlighet än brottslighet, det skriver Carl B Hamilton, riksdagsledamot och ekonomisk politisk talesperson för Folkpartiet.
Kan Sverigedemokraterna lära av Sannfinländarnas framgång i Finland? Det är nog svårare än Jimmie Åkesson & co tror.
Finlands skulder. För det första, Sannfinländarna anses ha vunnit i det finska riksdagsvalet bl a på sitt motstånd mot att Finland ska delta i fler ekonomiska räddningsaktioner av andra EU-länder. Portugal står på tur?? Finland har under flera år varit mera skeptiskt till ekonomiska räddningsaktioner än Sverige, men har ändå deltagit när det kommit till kritan. Att förstå den större motviljan är en första nyckel till förståelse för varför Sannfinländarnas budskap har en klangbotten i Finland men inte på samma sätt i Sverige.
Historiskt sett har Finland haft skulder efter kriser. Men ingen hjälpte Finland med dess skulder. Så varför ska Finland nu hjälpa andra med deras skulder??? I Finland kan man sålunda få sig påpekat även av andra än Sannfinländare att efter självständigheten för snart 100 år sedan tog det nya Finland stora lån i USA för att kunna importera nödvändighetsvaror som livsmedel. Men då - minsann - var det inget annat land som hjälpte Finland - trots stora umbäranden och elände efter inbördeskriget - att betala tillbaka de amerikanska lånen.
Samma sak efter andra världskriget. Finland påtvingades av Sovjet stora krigsskadestånd, men inget annat land hjälpte Finland att betala dessa dryga skadestånd, trots nöd, folkomflyttningar, och arbetslöshet. ??I början av 1990-talet genomgick Finland en svår ekonomisk kris som bl a medförde kraftig upplåning utomlands. Inget annat land hjälpte heller denna gång Finland med återbetalningen. Så varför ska Finland nu hjälpa slarviga länder som Grekland och Portugal? ??(Dock, Finland medverkade beträffande Lettland och Island - båda utanför euroområdet - och även när det gäller Grekland och Irland.)
Slutsats: Eftersom Sverige inte har erfarenhet av tunga återbetalningar av skulder till utlandet finns inte detta konkreta skäl för EU-motstånd i Sverige. Sannfinländarna kan arbeta med en starkare klangbotten för klagan på ekonomiska stödåtgärder inom EU.
Hotet från öster. Finlands starkt EU-positiva hållning har varit betingad av oro för den stora grannen i öster. EU-medlemskapet 1995 var sålunda en logisk fortsättning på politiken sedan 1950-talet att så snart tillfälle gavs söka koppla ihop Finland med de europeiska och internationella samarbetssträvandena: Nordiska rådet, EFTA, FN, OECD, osv. för att på så sätt uppnå en mer med demokratierna i väst sammantvinnad, och därmed mer skyddad, position för ett demokratiskt och självständigt Finland.
Min prognos är att i det ögonblick Ryssland skulle uppfattas som minsta hotfullt mot Finland kommer de nationalistiska Sannfinländarnas stöd att smälta ihop till absolut ingenting.Sådana åtgärder från ryskt håll kan t ex ta formen av trakasserier vad gäller energiförsörjningen, handeln, cyber-säkerhet, och liknande. Sannfinländarnas framgång kan ses som en lyx som Finlands väljare kostar på sig eftersom skuggan från öster nu är ovanligt ljus. Men det kan skifta snabbt.
Slutsats: Väljarna i Finland är mycket känsligare än i Sverige inför risker och hot från Ryssland. Sannfinländarnas väljare är därför sannolikt flyktigare än svenska SD:s, och Sannfinländarna kan snabbt tvingas in i nationella kompromisser om Ryssland skulle börja uppträda obehagligt mot omvärlden.
SD:s motstånd mot överstatlighet - hur stämmer det med väljarnas pragmatism?? SD är emot att Sverige deltar i några överstatliga arrangemang, som EU, och är emot att Sverige engagerar sig i omvärlden. Sverige bör lämna EU, enligt SD. Även Sannfinländarna vill lämna EU, men är de lika utpräglade motståndare mot överstatlighet i internationellt samarbete som Sverigedemokraterna är? Två exempel från EU-nämndens möten kan tjäna som illustration av frågan. ??Sålunda är SD emot inte bara att Sverige är med i FN/Natoinsatsen i Libyen, utan även emot att andra länder har ingripit. Det bästa vore om inbördeskriget rullade på utan utländsk inblandning. FN-principen om världssamfundets "skyldighet att skydda" - som vuxit fram ur erfarenheterna av Balkankrigen, Rwanda, Darfur, m fl kriser, accepteras inte av Sverigedemokraterna.
SD är också emot överstatligt, gränsöverskridande, rättspolitiskt samarbete (polis, åklagare, lagstiftning) för att hindra gränsöverskridande brottslighet (knark, trafficking, bedrägerier, terrorism, osv.). SD menar att gränsöverskridande brottsbekämpning ska ske på andra sätt än genom överstatligt samarbete - helt oklart dock vilka andra sätt. I valet mellan att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och överstatlighet är det alltså för SD viktigare att bekämpa överstatlighet än brottslighet.
Slutsats: Jag har svårt att tro att SD:s typ av starkt principiellt motstånd mot överstatliga inslag i internationellt samarbete i Sverige skulle kunna vinna ca nära 20 procent av väljarna i ett riksdagsval. Sannfinländarna förefaller mer pragmatiska på gränsen till principlösa på denna punkt.
Sammanfattningsvis: De två partierna är ganska olika trots många likheter i den populistiska ansatsen. SD förefaller bygga på mer hårdfört principiella ståndpunkter, medan Sannfinländarna förefaller vara en samling mer pragmatiskt röstmaximerande politiska fixare.