Pressmeddelande från folkpartiet liberalerna i riksdagen 2006-07-18
Hamilton om UD:s hantering av internationella kriser
- Utrikesminister Jan Eliasson sägs jobba hårt med att evakuera svenskar från Libanon, men den krisberedskap som regeringen skulle upprättat efter tsunamikatastrofen 2004 är fortfarande inte på plats. Och det EU-samarbete som utvecklas för internationella kriser har den svenska regeringen varit skeptisk eller direkt negativ till. Det är oacceptabelt att regeringen inte vill fördjupa EU-samarbetet på detta område.
Det säger Carl B Hamilton (fp), vice ordförande i EU-nämnden, i en kommentar till utrikesminister Jan Eliassons agerande sedan krisen i Mellanöstern förvärrades.
- Efter tsunamin 2004 hävdade regeringen att EU skulle samarbeta vid internationell kris- och katastrofhantering. Regeringen behövde visa handlingskraft och duglighet efter sin inkompetenta hantering av tsunamin, och sade sig vilja ha med hela EU på gemensam krishantering. Nu i våras, och motiverad av EU-ländernas erfarenheter av tsunamikatastrofen, presenterades en EU-rapport som föreslår detta, d.v.s. ett fördjupat, delvis överstatligt, civilt samarbete mellan EU-länderna i kris- och katastrofsituationer; den s.k. Barnierrapporten. Men den svenska regeringen är negativ.
- Regeringens svar på Barnierrapporten är så fullt av reservationer som går ut på att varje land skall sköta sitt eget, att inställningen till fördjupat EU-samarbete i praktiken är förkrossande negativ. Varför lär sig regeringen aldrig att samarbeta eller inse att Sverige inte klarar större internationella kriser bäst på egen hand?
- Frågan är högaktuell igen: Italien, Grekland och andra EU-länder fick snabbt igång evakueringen av sina medborgare ut ur Libanon. Det var bra. I efterhand har det visat sig vara den rätta handlingslinjen. Utrikesminister Jan Eliassons förklaringar till varför Sverige inte gjorde sammalunda imponerar inte. Man bör inte utgå från att italienare, greker och andra i EU är mindre säkerhetsmedvetna om sina medborgare än den svenska regeringen. Naturligtvis övervägde även andra EU-regeringar möjligheterna att ”få garantier” från Israel för säkerheten för buss- och färjetransporter till Syrien och Cypern, men till skillnad mot Sverige gjorde dessa EU-länder den riktiga bedömningen att tillräckliga garantier inte skulle kunna levereras, eller vara värda att sitta och vänta på. Risken med en evakuering var mindre än risken att ha medborgarna sittandes kvar i Libanon.
- Dessutom: EU skulle gemensamt ha kunnat skaffa fram både bussar och söka förhandla fram så goda säkerhetsgarantier som det går att få i en denna krissituation. Finns det någon som fortfarande tror att endast Sverige klarar av sådant?
- Någon gång måste det sjunka in att Sverige varit dåligt organiserat och dåligt förberett - igen, säger Carl B Hamilton (fp).
_______________________________________________