Hej och välkommen till min hemsida!
Är du en person som hänger med hyggligt i samhällsdebatten och som har synpunkter på hur saker och ting fungerar här i världen? Tycker du illa om inskränkthet och oförnuft? Gillar du att resa och få nya intryck? Uppskattar du friheten och välkomnar öppenhet mot omvärlden och tycker att det är bra för oss i Sverige?
Då har vi mycket gemensamt!
Jag har arbetat som professor på Stockholms universitet och Handelshögskolan i Stockholm i många år och har länge hållit på med frågor kring ekonomisk politik, globala orättvisor, internationell handel, samarbetet i Europa och energifrågor. Sedan 2002 är jag riksdagsledamot för Folkpartiet i Stockholms kommun och den här mandatperioden är jag ordförande i EU-nämnden och ledamot i finansutskottet. Jag sitter i Folkpartiets partiledning och partistyrelse sedan 1999 och jag sitter också i Systembolagets styrelse.
Mina hjärtefrågor
Jag arbetar främst med ekonomisk- och näringspolitik samt energi- och klimatfrågor. Dessutom ligger euro- och EU-frågan mig varmt om hjärtat.
Jobben
Det största problemet i Sverige idag är omedvetenheten om globaliseringens konsekvenser. Det gäller ekonomi, men även säkerhet, migration och värderingar. Hur ska vi klara sysselsättning och arbetslöshet på ett anständigt sätt, exempelvis?
Trots god återhämtning efter finanskrisen ligger arbetslösheten strax över 9 procent (februari 2011). Det grundläggande problemet är att det måste till fler arbetsgivare/företag som vill expandera och anställa fler medarbetare. Det måste bli mindre riskfyllt och mera lönsamt att anställa, det måste bli mer attraktivt att söka efter jobb och att välja jobb hellre än att leva på bidrag. Särskilt besvärligt är det för nykomlingar som försöker komma in på arbetsmarknaden, som ungdomar och invandrare. För deras skull behöver arbetsrätten ändras – LAS och turordningsregler! – eftersom dagens arbetsmarknad är annorlunda än 1970-talets när dagens arbetsrätt utformades för stora företag med stor intern arbetsmarknad, lägre förändringstakt i näringslivet och mindre fokus på kompetens och specialistkunskaper.
Fattigdomsbekämpning
Fattigdom är vämjelig vardag för alltför många människor i Afrika, Asien och Latinamerika. Glädjande nog har tredje världens fattigdom under senaste två decennierna visat sig gå att pressa tillbaka genom kombinationer av inhemska reformer för näringsfrihet, frihandel och demokrati. Bistånd utifrån – t ex från Sverige – kan spela en roll när det utformas på rätt sätt med demokrati i fokus, men länders framtid mot frihet och demokrati avgörs av deras egna invånare och kan aldrig avgöras utifrån.
Kärnkraft
1980 hade vi en omröstning om kärnkraft i Sverige. Sedan dess har två viktiga förändringar inträffat. Det första är klimatfrågan. Den fanns inte med alls i debatt och beslutsunderlag på 70- och 80-talen. Nu har vi ett akut behov av att sänka utsläppen av koldioxid. Kärnkraft producerar el utan att koldioxid släpps ut. Det andra är att de tio svenska reaktorerna kommer att vara uttjänta på 2020-talet. Det kan tyckas långt borta, men det tar 12-15 år för att få en ny reaktor i produktion. Därför måste vi redan nu skapa förutsättningar för byggandet av nya, moderna och säkrare reaktorer. Vi kan sänka koldioxidhalten dels genom att exportera koldioxidfri el, dels genom att undvika att vi på 2020-talet och framåt måste importera fossilgas, olja och kol för att producera el.
För vår viktiga basindustri – skog, järn, gruvor och telekom – är en pålitlig, stabil tillgång på el till konkurrenskraftiga priser helt avgörande för produktion och sysselsättning till goda löner. Så fort våra nuvarande reaktorer stängs får vi ett elunderskott i Sverige. Det ska inte behöva inträffa. Vindkraft kan i Sverige vara ett komplement till kärnkraft och vattenkraft, men kan aldrig ersätta dessa energislag. Idag är vindkraft dessutom mycket olönsam och överlever endast på grund av omfattande statligt stöd.
Företagandet
Företagarfrågorna har varit ständigt eftersatta i Sverige vars näringspolitik dominerats av socialdemokratin, LO och stora företags intressen. Vi måste göra det lättare för mindre företag att expandera och anställa. Det är där de flesta av framtidens jobb, innovationer och tillväxt finns. Företagen och företagarna behöver sänkt skatt på kapitalinkomst, vilket också gynnar tillgången på riskkapital och hjälper Riksbanken att hålla nere styrräntan (vintern-våren 2011). Med en expansiv företagssektor får vanligt folk också bättre inkomster och löner att leva hyggligt på. Den offentliga sektorn får mer skatteintäkter till en bättre skola, en bättre sjukvård och en bättre åldringsvård.
EU-samarbete och euron
Under lång tid har jag varit en intensivt engagerad europé. Mer samarbete i Europa är nästan utan undantag bättre än mindre. Gammal unken nationalism har varit Europas förbannelse i århundraden med krig, motsättningar och elände som följd. Vi ska fördjupa samarbetet även fortsättningsvis och utvidga det till fler politikområden och till ett antal länder som står på kö. Jag är europafederalist.
Om ett land vansköter sin ekonomi och bygger upp underskott och skuldberg går det illa för landet oberoende av vilket valutasystem man har. Skuldkrisen hänger sålunda inte på euron utan på landets, t ex Grekland och Portugal, egen ekonomiska politik. Finland och Sverige har sedan euron infördes haft en god och mycket likartad ekonomisk utveckling - Finland med euron, och Sverige utanför euron.
Det är självklart att Sverige ger sitt stöd och bidrag till att skuldkrisen kan lösas, och att Sverige därefter går över till euron som valuta och därmed hindrar att vårt land fortsatt står utanför kärnan av samarbetet i Europa. FP bör fortsätta sin opinionsbildning för detta mål.
Om mig själv
Jag har tre egna vuxna och utflugna barn - bosatta i Uppsala, München och Stockholm - och tre barnbarn, Amanda, Joanna och David. Jag är gift med Ulrika och har på så sätt fått två mysiga bonusbarn, numera också nästan utflugna, som är studenter i Uppsala respektive Paris.
Till yrket är jag nationalekonom. 1992-2005 var jag professor vid Stockholms universitet och Handelshögskolan i Stockholm. Jag var chefekonom i Handelsbanken under tre år på 1990-talet.
Tidigare politiska uppdrag som jag haft är statssekreterare i finansdepartementet på 90-talet. Inför folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU 1994 satt jag i ledningen för Stiftelsen JA till Europa, ja-sidans paraplyorganisation under åren dessförinnan. Efter valet 2002 blev jag vice ordförande i EU-nämnden där jag nu är ordförande.
Höst, vinter och vår går jag på Friskis&Svettis-pass. På sommaren spelar vi gärna golf. På vintern borde jag åka mer långfärds¬skridskor och skidor… Alla årstider frossar jag i musik. Under årens lopp har jag bott i London, Canberra och Washington DC förutom Kristianstad, Lund, Täby och nu i världens kanske vackraste huvudstad – Stockholm!
Hamiltons Blandning
Du är synnerligen välkommen att ta risken att prenumerera på mitt oregelbundet utkommande nyhetsbrev "Hamiltons Blandning" genom att klicka här.
Jag beundrar din uthållighet med att ha läst så här långt.
Tack för din uppmärksamhet och ditt intresse!
Carl B Hamilton