(Publicerad i Kristianstadsbladet 11/11)

 

 

Mycket skrik för väldigt lite ull blir det när socialdemokratiska riksdagsledamöterna berättar om sitt alternativ till alliansregeringens statsbudget.

 

Ylva Johansson påstår till exempel i en nyhetsartikel (28/10) att socialdemokraterna nu, till skillnad mot när de hade makten, prioriterar E22-utbyggnaden och har med den i sin budgetmotion. Den som tar sig tid att läsa motionen finner att så inte är fallet. E22 nämns inte med en rad! Sant är att socialdemokraterna satsar mer på infrastruktur numera, men den enda satsning som nämns i motionen är en 13 miljarders investering på Citybanan i Stockholm.

 

Socialdemokraterna kritiserar också allt som oftast alliansens jobbpolitik. Men i sitt eget alternativ konstaterar de frankt att det inte blir fler jobb med socialdemokratisk politik. Kanske håller de fast vid budskapet från valrörelsen om att arbetslösheten inte är ett problem.

 

Dessutom är det faktiskt så att socialdemokraterna själva påstår att tillväxten i Sverige blir sämre med (s)-politiken. Märkligt att man gör det med öppna ögon eftersom alla vet att det Sverige behöver för att klara framtidens jobb och välstånd är tillväxt och nya företag som växer och anställer.

 

Budgeten är full av en massa löften på saker socialdemokraterna vill göra nu när de är i opposition, men som de inte gjorde under de tolv år de hade chansen. Det skapar naturligtvis en hel del trovärdighetsproblem. Om man till exempel tycker att det är oacceptabelt att kvinnor har lägre lön än män vore det väl bättre att göra något när man hade chansen!

 

Trovärdighetsproblemen späs på när man tittar noggrannare på de ekonomiska sammanställningarna. Allt det socialdemokraterna lovar finansieras nämligen med en rejäl skattehöjning för folk i vanliga inkomstnivåer och med en rejält ansvarslös hantering av statsfinanserna. Den marginal som måste finnas i en statsbudget för att klara oförutsedda utgifter använder socialdemokraterna till att finansiera sin löftespolitik. För 2008 tycker de till exempel att staten endast ska 5 miljarder för oförutsedda utgifter. 5 miljarder kan låta som mycket pengar, men översätter man det till hushållsekonomi blir det lite tydligare. Det är som om en sjuksköterska med 300 000 i årslön bara skulle ha en hundralapp i månaden för oförutsedda utgifter.

Sverige står inför flera tuffa utmaningar framöver. Den tilltagande globala konkurrensen om jobb och investeringar att ställa krav på en offensiv och ansvarstagande ekonomisk politik.

 

Alliansens hade mycket kort tid på sig att ta fram en budget för Sverige. Totalt hade den nytillträdda regeringen mindre än en vecka på sig att formulera en ny politik för Sverige. Det innebär naturligtvis att allt det vi vill förändra inte hinns med. Fokus har varit att få fart på jobben. Det är den nya regeringens viktigaste uppgift att se till så att fler människor får chans att försörja sig själv. Det växande utanförskap som arbetslösheten skapat i Sverige de senaste 10-15 åren, är vårt allra största problem. Det skapar en mycket besvärlig situation för dem som är utan jobb och det innebär samtidigt att förmågan att finansiera välfärden undergrävs.

 

Trots den korta tiden innehåller budgeten en lång rad reformer som gör det mer lönsamt att arbeta. Vi kommer att få se hur sysselsättningen ökar framöver. Frågan är om den ökar tillräckligt mycket. Jag tror att alliansen kommer att behöva göra mer för att de nya jobben verkligen ska komma. Det räcker nämligen inte att fler vill och kan jobba. Det måste också finnas jobb att gå till. Därför är jag helt övertygad om att alliansen kommer att behöva göra mer för att underlätta för företag att växa och nyanställa. Jag tror också att en av nyckeln till fler jobb ligger i att det lokala och regionala företagarklimatet förbättras. Här måste staten, regionen och kommunerna hjälpas åt. Det sätt som kommuner möter företagare skiljer sig åt mycket. Att förbättra service och bemötande av företagare som vill etablera verksamhet och växa är helt avgörande för om en region får ökad sysselsättning eller ej.

 

Jag erkänner gärna att en del av de besparingar som alliansen gör är besvärliga, men alternativet, att inte satsa på en politik för fler jobb vore betydligt sämre. Socialdemokraterna bevisar detta väl när de själva beskriver sitt alternativ till regeringens budget. Med socialdemokraternas politik blir det färre jobb, lägre tillväxt, och skakigare statsfinanser. Så säkrar man inte framtidens välfärd och välstånd.

Christer Nylander
Riksdagsledamot (fp)