Publicerad på SVT Debatt 1 feb 2011
Fredrik Malm, utrikespolitisk talesperson (Fp) svarar Jan Hjärpe:
EGYPTEN ”Om Väst nu väljer att satsa sina kort på islamisterna, i vällovlig förhoppning att de ska modereras till sammetslena äppelkindade Göran Hägglundare, så innebär detta i klartext att vi sviker demokraterna ännu en gång. Det vore ett historiskt misstag.” Det skriver Folkpartiets utrikespolitiske talesperson Fredrik Malm.
På SVT Debatt 31/1 argumenterar islamologen Jan Hjärpe för att Muslimska Brödraskapet i Egypten närmast kan jämföras med Kristdemokraterna. Om denna positiva beskrivning av Muslimska Brödraskapet är ett tvärsäkert påstående eller bara en naiv from förhoppning får vara osagt.
Det finns olika sätt att skönmåla islamister. En del väljer att bortse från avigsidorna och överdriva vissa drag hos fundamentalisterna, till exempel att islamister bedriver ett behjärtansvärt socialt arbete och därför är att betrakta som anhängare av ett socialdemokratiskt välfärdssamhälle. Andra väljer att helt och hållet strunta i vilka värderingar som driver islamisterna, bara de har segrat i ett val. Så är fallet med palestinska Hamas, som endast på grund av valsegern 2006 har blivit helt avskrivna från brottsmisstankar hos många inom vänstern.
Hur Muslimska Brödraskapet skulle styra Egypten om de tog kontrollen över landet är det ingen som vet. Inte ens Jan Hjärpe vet det. Vi vet inte ens om de vill ha makten i landet. De har aldrig styrt tidigare, i stället har deras anhängare förföljts. Det är förstås en stor skillnad om partiet skulle få, låt säga, var femte röst i ett val och ingå i en samlingsregering, eller om de lyckas manövrera sig fram till att styra Egypten själva. Om de skulle vara med i en samlingsregering tvingas de ta ansvar. Det skulle ge viss legitimitet åt styret, vilket säkerligen skulle glädja militären om de fortsätter att dirigera politiken. Men det behöver inte bli så.
Religiösa fundamentalisters möjligheter att genomföra sin politik, liksom deras möjligheter att reformeras (modereras) beror till stor del på vilka gränser andra sätter upp. En stark sekulär och demokratisk rörelse i Egypten kan sätta upp röda linjer som Muslimska Brödraskapet inte kommer att kunna, eller våga, passera. Jan Hjärpe argumenterar däremot som om islamisterna frivilligt väljer att inordna sig i ett demokratiskt flerpartisystem. Men om så sker, då sker det främst efter taktiska och strategiska överväganden då andra framkomliga vägar är stängda. Därför är det oerhört viktigt att omvärlden stödjer just sekulära och demokratiska grupper.
Demokraterna i arabvärlden har i åratal bevittnat hur Västvärlden har svikit dem och gett stöd till regimerna som styrt deras länder med järnhand. Om Väst nu väljer att satsa sina kort på islamisterna, i vällovlig förhoppning att de ska modereras till sammetslena äppelkindade Göran Hägglundare, så innebär detta i klartext att vi sviker demokraterna ännu en gång. Det vore ett historiskt misstag.
De som protesterar vill inte bryta banden med oss. De vill att vi bryter banden med deras förtryckare. Alla vet att samhällena i Väst är mer framgångsrika än arabstaterna. Miljoner och åter miljoner ungdomar vill emigrera hit. Det vi måste göra är att stödja dem som vill utveckla sina samhällen till att bli mer demokratiska, mer liberala och mer handelsvänliga. Då finns det betydligt bättre alternativ att stödja än Muslimska Brödraskapet.
Fredrik Malm