Publicerad på SVT Debatt 30 mars, 2011
Fredrik Malm, folkpartiets utrikespolitiska talesperson:
LIBYEN FN:s resolution ger ett vidare mandat än att bara patrullera libyskt luftrum. Och om vi menar allvar att skydda den libyska civilbefolkningen så måste detta i förlängningen innebära att Muammar Kadaffi försvinner från makten i landet. Om Natoinsatsen i Libyen däremot avvecklas utan att Kadaffi avlägsnats från makten så finns risken att diktatorn kan mobilisera sina stödtrupper och nya blodbad hota befolkningen, skriver Fredrik Malm (FP).
Sverige har fått en förfrågan från Nato om att delta med stridsflyg till operationen för att genomföra FN:s säkerhetsrådsresolution 1970 i Libyen. Igår tisdag fattade regeringen beslut om att lägga fram en proposition till riksdagen i ärendet. Förslaget har förhandlats fram med Socialdemokraterna och har också stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det finns därmed ett brett stöd i riksdagen för att Sverige ska delta med komponenter i form av Jas Gripen och signalspaningsflyg till insatsen.
Detta är ett välkommet beslut. Från Folkpartiets sida har vi argumenterat för en flygförbudszon sedan flera veckor tillbaka. Vi var det första partiet i alliansen som lyfte frågan för diskussion.
Samtidigt är det viktigt att se detta som ett första steg för ett ökat engagemang för Libyen. Syftet med insatsen i Libyen är att skydda civilbefolkningen. Men en förutsättning för detta är att Muammar Kadaffi försvinner från makten. Ju tidigare detta sker desto bättre. Ju längre tid Kadaffi sitter kvar vid makten, desto längre tid kommer den internationella insatsen tvingas pågå. Om Natoinsatsen i Libyen däremot avvecklas utan att Kadaffi avlägsnats från makten så finns risken att diktatorn kan mobilisera sina stödtrupper och nya blodbad hota befolkningen.
Häri ligger en motsättning i det sätt många i Sverige har argumenterat för en flygförbudszon. Å ena sidan har politiker från höger till vänster ställt sig på barrikaderna och krävt ett skydd för civilbefolkningen, men å andra sidan har man varit tydlig med att svenska stridsflyg inte får slå ut mål på marken. Detta resonemang kan verka lovvärt. Men om alla länder skulle resonera på det sättet skulle Kadaffi sitta betydligt säkrare i sadeln än han nu gör.
Att Sverige nu ska delta i insatsen i Libyen är positivt. Vi kan göra skillnad och bidra till möjligheten att bygga upp ett bättre samhälle där. Men med ett sådant åtagande följer också risker. Sådana risker måste man vara beredd att ta om man bestämmer sig för att delta i insatsen. Att inte göra det är att försöka att både äta kakan och ha den kvar.
FN:s resolution ger ett vidare mandat än att bara patrullera libyskt luftrum. Och om vi menar allvar att skydda den libyska civilbefolkningen så måste detta i förlängningen innebära att Muammar Kadaffi försvinner från makten i landet.
Vad vi nu ser är hur Socialdemokraterna, som har stått på barrikaderna för att Sverige ska delta i att genomföra FN:s resolution, har drivit igenom begränsningar av Sveriges deltagande som innebär att vi inte kan bidra till att oskadliggöra Kadaffis militära installationer, fordon och liknande mål på marken. Om alla länder skulle agera på detta sätt skulle insatsen inte bli framgångsrik och FN:s resolution inte gå att genomföra.
Vi såg samma sak när det upprättades en flygförbudszon över norra Irak för att skydda den kurdiska befolkningen från Saddam Hussein. Från vänsterhåll stöddes insatsen initialt, men när USA också attackerade irakiska mål så växte kritiken.
Fredrik Malm, utrikespolitisk talesperson (FP)