Tidningen NU 080320
Ägg – eller tomater?
Oss emellan – i riksdagshuset nu är det bara några målare som passar på att snygga upp det så kallade Ohlinrummet. Alla andra, tycks det mig, firar redan påsk.
Så Glad Påsk på Er, allihop!
(Och ät ägg medan det ännu är nyttigt, som min morfar – läkare från Halland - sade till mig för mer än femtio år sedan. Eller gällde det tomater?)
Lade ni märke till att det kom en opinionsundersökning i söndags, från Sifo?
”Oppositionen tappar marginellt”, blev rubriken i Svenska Dagbladet (obund m). Det påminner – om man noterar att socialdemokraterna förlorade 2,2 procent och de tre samverkande, nåja, partierna, 3,3 procent - om härföraren Pyrrhus som noterade att ”en sådan seger till och jag är förlorad”.
Att folkpartiet gick fram mest av alla partier och ligger en smula över valresultatet från 2006, noterades inte ens. Däremot fästes stor vikt vid miljöpartiets stora framgångar (+ 0,4 procent) bland unga och i storstäderna.
Ibland undrar jag om folk står på huvudet när de läser statistik.
De två partier som har störst opinionsproblem är (kd) och (v). Det senare skall lösa sitt problem genom att vara gladare – och det finns väl alla förutsättningar att partiet kan bli, när såg ni själva senast en glad vänsterpartist (som inte funderar på att byta parti alltså)?
Men kd:s problem är värt en djupare analys. Varför så dåligt? Varför ständigt under 2006 års alls inte lysande valresultat, ibland under 4 procent?
Den viktigaste orsaken tror jag står att finna i att partiet under lång tid var mindre än Alf Svensson - och förtroendet för denne. Både när partiet kom in i riksdagen 1991 och vid segervalet 1998 stod partiledaren i rampljuset på ett sätt som absolut inte var fallet 1994 eller 2002 – och inte heller 2006 då Göran Hägglund efterträtt Alf Svensson efter 31 år som partiledare, svenskt rekord.
Men sedan har kd drivit ”sina” frågor (familjepolitik, fastighetsskatt, abort- och andra moraletiska frågor) på ett sätt som – i syfte att snabbt bli erkänt som ett betydelsefullt parti – utmanat andra partiers väljare: Basen för att vinna nya väljare från (s) och (m) har begränsats av kd:s eget sätt att agera – och när utbytet med (fp) och (c) bara är marginellt har kd krympt sin egen potentiella väljarbas.
Det är kd:s huvudproblem: De av kd så ofta beskrivna egna framgångarna har haft en baksida som inte observerats. Väljare ogillar, vill inte förstå.
I behovet att snabbt visa sin egen betydelse finns också den största skillnaden mot folkpartiet (utöver rena värderings- och sakmotsättningar):
Folkpartiets konkreta ”vinster” i Alliansregeringen må vara begränsade men opinionsbildningen på utbildningens och skolans område, inom energi- och klimatpolitiken och för att bryta utanförskap och förändra invandringspolitikens förutsättningar är enträgen, effektiv och lååååångsiktig.
Det ger inte snabba men varaktiga resultat, människor påverkas, tar ställning.
Politik är inte bara att vinna val, man måste också vinna människors hjärtan.