Sundsvalls Tidning 080125
De svarta hålen
I dag kommer en fp-riksdagsdelegation, ledd av tredje vice talmannen Liselott Hagberg och vår egen riksdagsledamot från Västernorrland Solveig Hellquist, till Sundsvall för en heldag här.
Information om problem och möjligheter för Sundsvalls kommun, besök på Ortvikens pappersbruk och på Rättspyskiatriska kliniken är viktiga programpunkter.
Men vi kommer också att lyfta blicken långt utanför våra gränser då folkpartiets ledamot i försvarsutskottet Allan Widman kommer att redogöra för det svenska engagemanget i Afghanistan. Han har själv varit där och bildat sig en uppfattning om effekten och effektiviteten i det svenska deltagandet i uppbyggandet i detta under årtionden av krig plågade land och folk.
Vi tar alla tåget till Sundsvall.
Och tåget därifrån.
Det gör att frågan om kommunikationerna till och från Sundsvall kommer att stå i fokus, inte bara om SJ håller tiderna utan också vilka möjligheter som finns att bygga vidare på de spår som finns.
Om två-tre år beräknas Botniabanan stå färdig – undantaget Ådalsbanan. Då har staten – och det är Du och jag – investerat ungefär 12 miljarder kr i en järnväg som endast delvis kommer att fungera.
Inte minst sträckan Sundsvall-Timrå-Härnösand är ju så ålderdomlig både till banans utformning som (frånvaron av) modern teknik i övrigt att planeringen av hela projektet- ursäkta mig – förefaller huvudlös.
Mellan Stockholm och Sundsvall kommer trafiken att fungera utmärkt, mellan Nyland och Umeå likaså.
Däremellan, lite tillspetsat ett stort svart hål innehållande bortåt kanske 4 miljarder, kanske är det bara två som behövs, i värsta fall lite till.
Vad är det för vits att bygga en väg som når nästan ända fram? Vad har man för nytta av ett hus om man inte har råd med taket?
Frågorna kan synas absurda, men av den remissomgång som regeringen genom infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) låtit göra inför höstens stora infrastrukturproposition, som omfattar tiden 2010-2020, har det uppdagats att Väverket saknar ungefär 30 miljarder kr till redan påbörjade eller beslutade projekt, för Banverket handlar det om 50-60 miljarder.
Vad betyder detta?
Jo, dessa jättelika hål, bland annat färdigställandet av Ådalsbanan, måste fyllas igen innan nya, lika angelägna projekt, kan påbörjas.
När den opposition, som nyss var i regeringsställning och ansvarig för de beslut som träffades, nu klagar över att regeringen inget gör, skjuter man sig själva hela tiden i foten.
Ty vem tror att de två hålen på 30 respektive 50-60 miljarder åstadkommits av den nya regeringen?
Nej, påhejade av främst miljöpartiet har vi under en följd av år byggt luftslott. Björn Rosengren – om någon minns honom?- reste land och rike runt och lovade spår och vägar. Luftslott.
Tag Tjustbanan i Sydöstra Sverige – där anslogs 250 miljoner kr till ett projekt som nu visar sig kosta 3,9 miljarder. Till Norrbotniabanan saknas 10 miljarder eller mer, Västkustbanan kanske lika mycket, Citybanan i Stockholm fick klartecken att börja byggas när man hade finansierat ungefär 9 miljarder av ett projekt som nu tycks kosta 17-20 miljarder.
Nu finns det ändå hopp:
Jag är övertygad om att denna regering kommer att reda upp det sammelsurium som den förra lämnade efter sig, notan kan inte lämnas obetald.
Och i det perspektivet måste man göra det viktigaste först – och då ingår både Sundsvall Syd och färdigställandet av Ådalsbanan. För att inte göra det, det vore det mest oansvariga av allt: En fullständigt obegriplig kapitalförstöring, att investera över 10 miljarder – till nästan ingen nytta.
Nu måste de svarta hålen fyllas!
Gunnar Andrén