Fp var vakna när bloggvärlden sov

Förlåt: Vad gjorde Gun Svensson (NT 11 juli), som beskriver FRA-beslutet i

riksdagen 18 juni som "odemokratiskt", och andra kritiker under femton månader

efter förslaget kom till riksdagen den åttonde mars 2007? Sov?

Jag skall medge att jag var missnöjd med förslaget 2007. Om hanteringen i andra

partier vet jag intet. Men jag vet att i fp-riksdagsgruppen var alla kritiker

på olika punkter – Hans Backman i Hofors, sommarboende på Blidö, erinrade vid

ett av 2008 års möten att "Gunnar Andrén gick till generalangrepp mot lagens

utformning" – jag hade själv glömt detta, men mindes när Hans erinrade om det.

Nu skall jag berätta för Gun Svensson och andra som tror att vi hafsat fram

denna lag. Under 2007 hade fp-riksdagsgruppen uppe FRA-lagen vid sex olika

sammanträden, sex olika tisdagar! När andra sov.

Vid två av dessa sammanträden var försvarsministern Mikael Odenberg (m) kallad.

Jag kan lova att vi inte kallade på honom för att vi var nöjda och glada. Han

möttes av misstroende och rader av frågor och kritiska argument.

Men därtill åkte jag och andra ledamöter till FRA på Lovön. Vi var ändå inte

var nöjda, vi ville lära och höra mer.

Det skedde, observera datum, den 30 januari 2007, under beredningen av

FRA-lagen. Vi hade en halvdags genomgång med generaldirektören Ingvar Åkesson

och hela FRA-ledningen.

Det ställdes otroligt många kritiska frågor, tekniska och politiska.

Uppriktigt sagt: Vi var vakna när hela bloggvärlden sov.

Jag och andra kom fram till att lagen måste kompletteras. Det måste tydligare

framgå varför lagen behövs, att inga svenskar får avlyssnas, att information

som likväl hamnar i FRA:s sökmotorer i spaningen efter "yttre hot" mot Sverige"

inte skall få användas som överskottsinformation, inte av försvaret, inte ens

av polisen.

Fast jag var själv tveksam på en punkt: om överskottsinformation om

knarksmuggling skulle få nyttjas eller inte, den drabbar ytterst enskilda. Men

integritetsskäl vägde tyngre, jag svarade: icke.

Därtill har jag och andra fp-ledamöter både 2007 och 2008 krävt absoluta

avlyssningsförbud i fem fall:

1) Allmänna nyhetsredaktioner – för att garantera meddelarfriheten.

2) Advokater – för att envar anonymt skall kunna meddela sig med advokat när

det behövs.

3) Själasörjare – präster, kuratorer, läkare (som kan tvingas överbringa

budskap av enormt personlig karaktär) och andra som tar emot personliga budskap

av bikts karaktär och där sekretessen kan sägas vara högre än den som

föreskrivs i 1980 års sekretesslag.

4) Barnbördsinstitutioner – kvinnor får aldrig utsättas för minsta påtryckning

i den situationen, ovanligt i vår kultur, dessvärre förekommande i andra.

5) Riksdagens ledamöter – motivet är att varje medborgare skall vara

tillförsäkrad absolut meddelarskydd i kontakter med riksdagens 349 ledamöter;

det handlar alltså inte om någon gräddfil – som sägs vara motargumentet – för

de valda.

Så tillgodoses Regeringsformens 2:6 om den personliga integriteten.

Genomförbart? Går det? Omöjligt – säger vissa tekniska specialister.

Enkelt – säger jag som använder spam med momentan automatisk förstöring. Och

medan allt detta pågick, förlåt mig Gun, sov du och andra gott.

Likväl: från liberal synvinkel är detta en problematisk lag. Två liberala

principer korsar varandra:

•?Statens skyldighet att värna den enskildes personliga integritet.

•?Enskildas berättigade krav på att samma stat skall skydda dem mot yttre hot.

Vad är då yttre hot? Svårt att säga, det medges. Men när de inträffar, är de

brutalt tydliga. Minns London, Madrid och New York. Men sånt inträffar aldrig

här?

Nähä – minns västtyska ambassaden, mordet på Jugoslaviens ambassadör,

kidnappningshotet mot Anna-Greta Leijon – och då har jag ändå inte nämnt morden

på Olof Palme och Anna Lindh.

Utan spaning, ingen aning. Femton andra länder har underrättelsefolk placerade

i Sverige, enligt Säpo. Varför? För att det är så trevligt i Sverige?

Riksdagsbeslutet 18 juni innefattade dels FRA-lagen, dels tio

tillkännagivanden. Det innebär att regeringen måste inarbeta dessa punkter i

lagen innan den träder i kraft 1 januari 2009.

Nästan alla dessa krav härrörde från fp-håll men fick aktivt stöd av centern.

FRA-lagen är alltså mycket bättre än 2007 års version.

Men jag förstår att detta inte kommer att tillfredsställa någon som är totalt

mot all spaning i kabel. För de tycks inte bry sig om att människor också äger

rätt att ställa krav på skydd mot olika former av hot.

Jag delar inte deras slappa inställning till personlig trygghet. Men tryggheten

kan och måste säkras utan massavlyssning och med bevarat värnande av den

personliga integriteten.

Gunnar Andrén

riksdagsman

Stocksund