Tidnignen Nu 080403
Många lovande politiker
Oss emellan – så många lovande politiker som vi sett den senaste tiden var det länge sedan vi hade i vårt land. Visst är Sverige rikt – men så rika att vi har råd med alla dessa lovande politiker är vi inte!
Men låt mig börja med något helt annat: Alla dessa väljare.
I slutet av förra veckan kom det en Temo/Synovate-undersökning som visade, eller närmare bestämt sades visa, att väljarna åter sprungit än hit, än dit. Rörligheten är enorm, förklarade raden av för-stå-sig-på-are med DN:s Henrik Brors och statsvetarnas statsvetare Sören Holmberg i spetsen.
Har ni träffat på någon väljare som bytt åsikt så där två-tre gånger senaste veckorna eller månaderna?
Nej, det här är ju bara bluff. Vad vi ser är lite krusningar på ytan där inte den avgörande frågan någon gång ställs: Kommer du att rösta likadant som förra gången eller är du övertygad om att du kommer att byta parti? (Förstagångsväljarna måste man fråga annorlunda.)
Helt plötsligt, utan den viktiga frågan (som ställdes förr av främst Sifo som då kunde konstatera att väljarkåren var minst sagt trögrörlig fram till sista veckorna före ett val), springer väljarna som små yra höns än från ena partiet, än från det andra.
Nej, jag har sagt samma sak från 1971 – då jag började analysera Sifo-siffror för Sydsvenskans räkning – till 2002 och 2006: De väljare som verkligen avgör valen, de beslutar sig för att byta parti de sista fyra veckorna före valet, spurten avgör. Det enda man kan säga nu är att det gäller att inte ligga alltför långt efter, eller ha brutit, när målspurten börjar inför den 17 september 2010.
Så var det detta med lovande politiker. Jag är, som jag sade i en skattedebatt i riksdagen en gång, urtråkig:
- Hr Talman! Jag har inga nyheter att komma med, folkpartiet har samma skattepolitik, att det skall löna sig bättre att arbeta och att utbilda sig och att vara företagare och att spara, som förra året.
- Men det är värre än så, Hr Talman! Vi kommer att ha samma politik nästa år också.
Men nu har statsministern i Göteborg lovat ut nytt jobbavdrag för 13 miljarder, s-oppositionsledaren har lovat återställa ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen för cirka 10-15 miljarder, och där får pensionärerna som kompensation för det införda jobbavdrag som s-partiet är emot men inte tänker ta bort, några miljarder, en annan s-grupp vill ge mer till företagare, okänt antal miljarder, bostadsministern ett antal miljoner till studentboende, och kd-gruppledaren vill avskaffa företagarnas beskattning (3:12-reglerna, vilket kan kosta 3-8 miljarder) och samtidigt riva upp fastighetsbeskattningen, kostnad ytterligare en miljard. C-ledaren vill skärpa marginalskatterna genom att beskatta barnbidraget, v-ledaren vill ge kommunerna ett okänt antal miljarder för att kunna anställa 200.000 nya människor i den offentliga sektorn. Miljöpartiet vill alltid lite mer av allt.
Själv tänker jag göra allt jag kan för att motarbeta inflationen. Det betyder just nu: Inte en krona i ofinansierade skattesänkningar.
Det kan ni lita på!
Gunnar Andrén