Tidningen NU 080110
Oss drabbade emellan
Oss emellan – det sägs ofta att en bild säger mer än tusen ord, och det är sant.
Men också en liten dikt, kanske snarare en dagsvers, kan säga mer än 100-tals spaltmeter politisk text.
Framför mig har jag en liten text av en god vän som jag ibland möter på Drottninggatan i Stockholm. Han är endast känd som Kajenn. Kristnad blev han dock till Caj Lundgren, suverän ordkonstnär och översättare, på Marginalen med i Svenska Dagbladet sedan längre än någon minns, främst som dagsversskrivare.
Men är inte Kajenn i grunden nationalekonom, jag funderar ibland.
Så här skaldade han nämligen en gång, där första raden också var Rubriken:
Du tycker det är konstifikt
och smått irrationellt
att detta land som är så rikt
har det så knackigt ställt.
Men detta faktums relevans
består evinnerlig,
den fattige har ingen chans
att ruinera sig.
Så är det av försynens nåd
och lär väl så förbli,
att blott den som är rik har råd
med klen ekonomi.
Hur många sanningar, politiska, partipolitiska, nationalekonomiska, samhällsekonomiska, finns det inte i dessa rader! Och så på pricken om dagens svenska ekonomi – fast dagsversen säkert är flera decennier gammal.
Minns ni Tore Browaldh, den humoristiske bankdirektören som – det är jag säker på – hade större ordning på bokstäverna än alla siffrorna i de balansräkningar han hade att hantera.
- Skall man skaffa sig en liten förmögenhet (i Sverige), skall man börja med en stor, sade och skrev han en gång, också det på pricken.
För visst går det att bli framgångsrik i Sverige, se Ingvar Kamprad, Sveriges stolthet nummer Ett världen över, eller Hans Rausing eller Stefan Persson eller Antonia Ax:son Johnson, enormt framgångsrika familjeföretagare i första eller andra eller tredje-fjärde generationen. Men varför inte fler? Varför har inte fler lyckats? Bara det att frågan sällan eller aldrig ställs, är en del av problemet.
Svaret är enkelt: Vi tycks inte gilla andras framgångar, att idéer och flit skapar resurser, arbeten, välfärd.
Nu går vi mot ljusare tider, dessbättre. Men det år som var, tycks det mig, något av det mest enastående på länge. Det fanns knappast någon som inte drabbades – att 10.000-tals arbetslösa fick jobb, att miljontals löntagare fick mer pengar kvar efter skatt, att nästan inga företag gick i konkurs (bland annat tack vare att den samlade köpkraften ökade med 75-80 miljarder vilket kom inte minst alla småföretag och småföretagare till del), att Sverige totalt sett hade ett av sina bästa år någonsin, det gick spårlöst förbi.
I stället ”drabbades” vi av regeringens ondsinta politik, man fick med Kajenns ord känslan att visst är det konstifikt, att detta land, som är så rikt, har det så knackigt ställt.
Men det är som det är: Nu vår alla vi som drabbats ta nya tag, också i politiken under det år som just börjat. Det kommer att ljusna, tro mig.
Ty blott den som är så rik som vi, har råd med så klen ekonomi.
Välkommen till verkligheten och 2008!