Tidningen NU 080218
Rätten att klaga
Oss emellan – det är verkligen roligt i politiken! Tänk bara inte på Göran Persson eller Bosse Ringholm, nöj er med Lars Ohly! Vilken kul kille!
Inte bara som så att han får sitt parti att besluta att partiet nu skall bli gladare. Är det möjligt? frågar sig den tvivlande.
Det sker dessutom på ett stort möte i Nässjö, av alla städer.
Ohly borde väl veta att just i Nässjö – allt enligt Albert Engström, den roligaste typ som suttit i Svenska Akademien – har dom det bra ”för vart de än åker i världen, så har de det roligare än hemma”.
Det är verkligen styggt sagt, jag tror aldrig att Engström riktigt förstått Nässjös storhet, kanske bytte han bara tåg där?
Men Ohly är rolig vad han eller hans vänner yttrar sig om.
I utrikesdebatten i förra veckan uttryckte sig vänsterpartiets företrädare som så att hans parti inte i alla avseende hade ”ett fläckfritt förflutet”.
Med en sådan insikt förstår man att det går trögt med historieforskningen inom vänsterpartiet – frågan är om man någonsin kommer förbi uppslutningen bakom Hitlers och Stalins uppgörelse i det som brukar kallas Molotov/Ribbentrop-pakten, delningen av Polen och löftet att inte anfalla varandra.
Stod kommunisterna bakom det? Jajamensan, partiet bytte åsikt över en natt. God natt!
Och nu vill Ohly regera med socialdemokraterna och miljöpartiet – men före valet 2010 vill han inte tala om vad politiken skall bli, den skall väljarna få kännedom efter valet.
Köp en gris i säcken av glada vänsterpartister! Om det är något annat i säcken får ni veta det efter köpet!
Ack ja, Hemlighets-Lasse!
Men så är det ju det här med skolpolitiken. Jag har hört att det klagas på Jan Björklund, han är för tydlig. Det är verkligen illa. Kunskap och ordning. Mer makt till lärarna, höjd status. Läxor, en del av skolarbetet. Man skall till och med tvingas vara i skolan, ungefär som på en vanlig arbetsplats. Eleverna skall lära för livet efter skolan, inte för att bara få bra betyg. Det låter ruggigt, eller hur? (Tur att vänsterpartiet finns – så att kravlösheten har ett riktigt ansikte.)
Varför klagar man då på Jan?
Man kunde väl klagat på moderaterna – om man känt till deras skolpolitik?
Eller centerpartiet – samma sak där?
Kristdemokraterna – deras skolpolitik är väl känd, eller hur?
Socialdemokraternas enda kända skolkrav är nej till betyg i trean samt att man vill ”göra upp” med folkpartiet – ett alternativ?
Miljöpartiets skolpolitik – nej, nu ger jag upp!
Det är alltså begripligt och i sin ordning att klaga på folkpartiets – och därmed regeringens skolpolitik. Vad annat finns att klaga på?
Allra sist: Opinionen. Några satte väl kaffet i vrångstrupen när folkpartiet i en undersökning förlorade var tredje sympatisör. Dessbättre tycks de ha återvänt innan kaffet hann ända ner i magen.
Likväl har Allianspartierna uppförsbacke – och man kan ju också tycka att de två största partierna är, om man ser till deras budskap, en smula stora tillsammans, två av tre väljare påstås ju stöda endera (s) eller (m).
Kanske beror det på deras tydlighet?