Tidningen NU 080303
SD vill man kan inte
Oss emellan – det har varit riksdagsfri vecka. Skönt!
Så jag hann med att besöka fp-årsmötet i Piteå, tullen i Trelleborg, tillsammans med kommunalrådet Stefan Saläng (fp)träffa irriterade arrendeinnehavare i Nacka, vidare fp-årsmötet i Tranemo, besök på glasbruket i Limmared (som gör alla Absolut-flaskor), skatteförvaltningen i Borås och dessutom Göteborg – där jag på Centralen togs emot (?) av jordbruksminister Eskil Erlandsson (c), (hyggligt av honom, eller hur?).
Därtill några kvällsmöten samt träff med nya fp-medlemmar i Stockholm, trevligt att träffa människor som vill engagera sig och göra något för Sverige!
En invigning av en skulpturutställning i egenskap av ordförande i hembygdsföreningen avslutade veckan.
Tur att det finns riksdagsfria veckor!
Men detta skall handla om en helt annan sak. Jag träffade nämligen nyligen kommunalrådet Torkild Strandberg (fp) från Landskrona.
Det var nämligen som så att några dagar efter valet 2006 åkte jag till Landskrona för att på ort och ställe ta reda på vad som hänt i valet där, storförluster för (s), (v) och (m), ur fullmäktige försvann helt (c) och (kd), medan fp och främlingsfientliga sverigedemokraterna gick fram starkt, (mp) med ett mandat kom också in i fullmäktige.
Vad hade hänt?
Ja, skall man tro för-stå-sig-på-arna i Stockholmspressen var det flirt med främlingsfientliga krafter som lett till detta resultat. Sant?
Nej, tvärtom. Det är helt andra saker som ligger bakom, lärorika ting.
Den där soliga eftervalsdagen åt jag, Torkild och hans Lisa lunch vid piren i Borstahusen, fisksoppa.
Då kom det fram en välklädd man, kanske tjänsteman, lärare eller småföretagare, okänd av oss alla, och förklarade rakt på sak:
- Det var tur att det blev en ändring i Landskrona. Och nu får Du reda upp det, Torkild. Det finns ingen annan som kan klara av det.
Och så förklarade han, den obekante som känt igen Torkild, allt som måste göras: Fler småföretag, fler jobb, nya bostadshus, ett centrum som lever, ordning och reda i skolorna, fler poliser, mindre av kompisstyre i stan osv.
- Och vad röstade du på? frågade Torkild till slut.
- Sverigedemokraterna, svarade mannen, utan att rodna.
Varför? kan man fråga. Var han rasist? Nej, inget tydde på det, snarare en f.d. socialdemokrat. Som ville ge de etablerade partierna en spark? Ja, säkert.
Och ändå var han fullständigt på det klara med en sak: Någon annan än det parti han röstat på måste göra jobbet, förändra, förbättra.
Torkild och folkpartiet var hans val.
Hur ser sd-väljarna ut? Många är säkert onyanserade invandrings- och flyktingmotståndare, men huvudparten av sd-väljarna är bara ”mot”, ”mot” i stort sett allt och alla.
Vad lär oss detta, vad lärde mig mannen i Landskrona?
Jo, att vi måste skilja på det avskyvärda partiet sverigedemokraterna, och deras väljare. Det är inte de senare vi skall angripa, det är att sverigedemokraterna aldrig kommer att kunna styra Sverige eller någon kommun. För sd är ett enfrågeparti, det har inget program, ingen riktning, vet inte vad de vill, är oförmögna att förstå att politik är allvar:
De vill och har alltid velat. Men aldrig kunnat.
Någon annan måste göra jobbet.
Den som inte tror på Sverige kan rösta på sverigedemokraterna.
För den som tror på Sverige är det inte ens ett alternativ.