|
Att bli vald till ett offentligt förtroendeuppdrag – kommunfullmäktige-, landstings- eller riksdagsledamot – efter att offentligt ha sökt väljarnas förtroende, tillhör det finaste som finns. Man representerar sina väljare, men också institutionen, riksdagen, landstinget/regionen, kommunen.
Med valet följer självfallet makt – men också ansvar. Förtroendeuppdrag har man dock alltid bara till låns – av väljarna.
Stimulerar vi i Danderyd i tillräcklig omfattning medborgarna till deltagande i politiken, till engagemang, till att lämna synpunkter på viktiga frågor? Fungerar det som liberaler brukar kalla närdemokratin bra?
Jag blev invald i fullmäktige 1991. När jag i dag efter 15 händelserika och intressanta, dessvärre inte alltid särskilt glansfulla, år lämnar Danderyds kommunfullmäktige – eftersom jag inte kandiderar i valet den 17 september – önskar jag lämna en del personliga synpunkter via denna interpellation, till vad glädje det hava kan.
Att få förtroendet att ha varit ordförande i ett politiskt partis lokala organisation, i folkpartiet i Danderyd - under nästan halva denna tid - har varit en stor förmån och tillgång, att ha varit styrelseledamot än längre, ger perspektiv och förhoppningsvis erfarenheter.
(Jag är medveten om att många ledamöter i denna församling varit ledamöter än längre men mina erfarenheter kan bara jag svara för.)
Ryggraden folkstyret är rätten att bilda fria politiska organisationer, vanligtvis kallade partier men i vår grundlag klokt nog inte preciserade till organisationsform. Man kan tänka sig både intresseorganisationer och rena nomineringsgrupper, allt från dagsaktuella Föryngringslistan till Planfria korsningspartiet, båda folkliga korporationer som på annat håll en eller flera mandatperioder vunnit väljarnas förtroende.
Jag tror att vi kan se fram mot många nya organisationsformer eller nätverk med lokal förankring som söker medborgarnas förtroende.
Min övertygelse är samtidigt att dagens starkt ideologiskt förankrade partier – och i huvudsak har haft sedan mer än 100 år med tillskotten kristdemokrater och miljöpartiet – även framöver kommer att klara sig väl i konkurrensen om väljarnas förtroende.
Enligt min mening är fria partier, med frivilligt medlemskap, demokratins verkliga och särklassigt viktigaste grundbult.
Det är inom partiernas gemenskap som politik formas och beslut träffas. Att partierna också är det politiska redskap som väljarna har att bedöma och ta ställning till vid allmänna val ökar partiernas vikt och betydelse.
Detta förhållande uppfattas emellertid inte sällan av utomstående som mycket negativt: Partier betraktas ofta som opåverkbara maktsamlar och maktutövare. Vi som har engagerat oss, förvisso utan att alltid tycka som våra partier, vet att ingenstans är debatten så livlig och livgivande, argumentens vikt så betydelsefull för besluten, som inom partierna.
Få beslut fattas där alla tyckt lika: Åsiktsbrytningarna är många, också inom partierna. Det är bra: Där alla tänka lika, blir inte mycket tänkt.
Men det är viktigt att minnas att partier inte är annat än föreningar, inga myndigheter, inga ämbetsverk. Partier blir vad medlemmarna gör dem till.
En annan sak är att mediebilden ofta blir annorlunda. Partierna beskrivs just som institutioner som har myndighetskaraktär. Att bryta den bilden är grunden för större engagemang bland de många medborgare som i dag är mycket kunniga i politik men – inte alltid med orätt skall sägas – uppfattar den politiska organisationen som tungrodd, tidskrävande och svårpåverkbar.
Politik är grunden av ett komplicerat mönster för hur intressekonflikter hanteras. Det gäller allt från bristen på pengar till allt angeläget till den begränsade marktillgångens disposition.
Och det är i fullmäktige som den lokala politiken förverkligas, detta sedan väljarna sagt sitt.
Har vi i Danderyd kunnat motsvara väljarnas förväntningar?
Utgångsläget är bekymmersamt, inte bara det att partierna har svårt att rekrytera nya medlemmar, utan också det förhållandet att fullmäktiges debatter blir oöverskådliga och samtidigt ofta upplevs som formalistiska, ja nästan fnuttiga till sin karaktär. Resultatet är, vill jag säga, inte sällan avskräckande.
En viktig orsak till att det blir så är, tror jag, den rudimentära kunskapen hos allmänheten om hur fullmäktigearbetet fungerar och vilka frågor som fullmäktige kan besluta om.
Avsaknaden av kvalificerad och kontinuerlig journalistisk bevakning är ett annat och det i Danderyd kanske största problemet, tidningen Mitt i Danderyd i all ära och radiosändningarna från fullmäktige – generöst bekostade av Danderydscentern – kan inte mer än ytterst marginellt ersätta frånvaron av en lokalt förankrad tidning där vanlig journalistisk bevakning sker och där det förekommer kontinuerlig politisk debatt dels mellan partierna, dels mellan medborgarna och politikens valda.
Den digitala tekniken öppnar emellertid nu möjligheter att sända via lokala TV-nät och direkt till hemdatorer. Det är min tro att fullmäktiges arbete skulle bli både bättre och intressantare om fler kunde se hur arbetet sker och att kunskapen om frågorna därmed ökade. Det är min erfarenhet från riksdagen att kunskapen om vad riksdagen gör, håller på att ökas dramatiskt genom de numera frekventa TV-sändningarna i först TV24 och senare ofta numera i TV2 direkt till hemmen förmedlar den politiska verkligheten.
Politisk debatt visar sig ha högt tittarvärde, det inträffar att det handlar om många 10.000-tals tittare som ser vissa debatter, ej journalistiskt arrangerade men väl av det politiska systemet. Jag tror att allt detta, liksom frekventa direktsändningar från olika partikongresser och stämmor av skilda slag, bryter barriärer mellan väljare och valda.
Danderyds fullmäktigeförhandlingar borde kunna sändas digitalt inom få år till låg kostnad till alla som önskar ta del av debatten.
Men också själva debatterna i fullmäktige behöver styras upp. Också här borde formerna från andra arenor, bland annat riksdagen, tas till vara:
1. Minst två årliga allmänna debatter om situationen för Danderyd och dess medborgare, innefattande allt från fastighetsskattens förödande segregationseffekter till aktuella kommunala stridsfrågor
2. Särskilda aktualitetsdebatter, det kan gälla skoldebatter, bostads- eller miljödebatter, rätts-, äldre-, förskole- och plandebatter.
3. Ordentliga interpellationsdebatter där det viktiga är tidsmomentet: interpellationer måste besvaras snabbt
Fullmäktige borde också, helt vid sidan av nämnderna, kunna besluta om att ha särskilda utfrågningar i för medborgare angelägna frågor.
Medborgarinitiativ skall också välkomnas – men jag vill här infoga att allt från krav på folkomröstningar till väckande av speciella frågor kräver att man värderar också hur många som i stället önskar att de redan valda, de som fått förtroendeuppdragen i allmänna val, skall hantera och besluta om vad som skall hända. Folkstyre får inte förvandlas till minoritetsstyre.
Detta – hur medborgarinitiativ utanför partierna värderas - är en viktig demokratifråga. Hur förhåller sig en majoritet till ett minoritetsönskemål? Frågan om parlamentarisk representativitet i förhållande till särintressen måste alltid värderas. Enligt min mening ankommer det på fullmäktiges presidium att vara den instans som tar ställning till vilka initiativ från enskilda eller organisationer som skall föras vidare till fullmäktige – presidiet har att värdera förslagen utifrån sin unika och oomstridda ställning som just de mest representativa medborgarna i kommunen.
Också i andra avseenden tror jag att fullmäktigearbetet behöver förändras. Debatterna i Danderyds fullmäktige är svåra att följa för utomstående. Ibland bör introduktion ske, så opartiskt som möjligt, förslagsvis av presidiet eller fullmäktiges sekreterare. Partierna borde också vara mer noggranna med att se till att partiet företräds av en huvudtalare i sakdebatter, medan det däremot i interpellations- och allmänna debatter ter sig rimligt att flera partiföreträdare kan förekomma.
Möjligheten att skriftligt motivera sig, också när det gäller bifall till förslag, borde dramatiskt utökas. Besluten är inte alltid det enda som är viktigt i politiken, också motiven för ett visst ställningstagande är av betydelse, ja, det händer ju inte sällan att man kan komma fram till ett visst beslut från två eller flera vitt skilda utgångspunkter.
I Danderyds fullmäktige förekommer också ofta omröstningar som skulle behöva kompletteras av tydliga röstförklaringar varför ett parti eller en enskild valt att rösta på visst sätt. Nuvarande ordning är inte bra, vare sig för motivsökande väljare eller ledamöter som i grunden ogillar hur frågorna kommit att ställas vid själva omröstningarna i fullmäktige.
Val är demokratins folkfest.
Nu förestår åter ett allmänt val. Väljarna skall besluta vem som skall bestämma, i Danderyd, i Stockholms läns landsting, i riksdagen.
Utgången ter sig på riksplanet oviss, i Danderyd är det annorlunda. Allianspartierna kommer här med all sannolikhet att få en stor majoritet av rösterna, det kan till och med ligga i farans riktning att moderaterna än en gång får egen majoritet.
Om väljarna i Danderyd är minnesgoda bör de förhindra en sådan utgång av valet. Erfarenheterna från sådana styresperioder i Danderyd är dåliga, sett från medborgarsynpunkt. Problemen tenderar att skjutas på framtiden, skollokalsfrågan – snarare bristen på underhåll – är ett praktexempel.
Därför är det en huvuduppgift för folkpartiet i det kommande valet att se till att den nuvarande regeringen ersätts av en alliansministär men att moderaterna i Danderyd inte än en gång får majoritet, ensamma eller tillsammans med kristdemokraterna.
Danderyd behöver mer av samverkan, mindre av konfrontationspolitik.
I Danderyd har nämligen politiken inte präglats av något större mått av samarbete under senaste mandatperioderna. Det har varit mer strid än samverkan efter den framgångsrikta mandatperioden 1991-94 då moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna samverkade fram till dess, enligt min mening, moderaterna mälde sig ur gemenskapen i syfte att på bekostnad av det framgångsrika samarbetet, stärka egna positioner.
I Danderyd finns ett stort politiskt intresse, kunskaperna om den lokala politiken är emellertid ofta begränsad, inte minst på grund av svårigheterna för partierna att nu ut med sina budskap. Partistöd uppfattas ofta som något som partierna tilldelar sig själva. Partistöd är en dålig beteckning för vad det handlar om: Väljarinformation. Jag är varm tillskyndare av en generös och genomtänkt kommunal politisk information – via partierna.
I Danderyd har moderata samlingspartiet valt att se till att det största partiet får nästan allt ekonomiskt stöd, främst genom att dels se till att oppositionen saknar rimliga arbetsvillkor, dels genom att systematiskt gynna det egna partiets nämnd- och styrelseordföranden.
Detta sätt att bedriva politiken försvagar demokratin i vår kommun. Att oppositionen så systematiskt hållits utanför både besluts- och informationsprocesserna är vanligt i socialdemokratiskt styrda kommuner men ovanligt i icke-socialistiska kommuner. I våra kringliggande kommuner är synen på vikten av att tilldela oppositionspartier rimliga arbetsmöjligheter betydligt större än i Danderyd, detta utan att ansvarsförhållandena ifrågasätts. |