Stocksund den 23 juni 2005
Riksrevisorerna
Riksrevisionen
Jag vill för kännedom sända över del ur riksdagsprotokollet av den 17 juni 2005.
Orsaken är att jag i ett anförande, som inte föranledde någon annans kommentar, berörde frågan om framställningen 2004/05:RRS17 vilken behandlades i det aktuella betänkandet 2004/05:FiU20.
Jag överlåter till Riksrevisorerna att ta ställning till huruvida anförandet - med sin principiella motivering - bör delges även exempelvis styrelsens ledamöter.
Den fråga som ju behandlas, och som rör något mer än själva sakfrågan, användning av inkomstavdrag i statsbudgeten, är den kanske centralaste av alla för den oberoende riksrevisionen:
- Skall styrelsen, så länge denna finns, överpröva riksrevisorernas förslag utom i annat avseende än att taga ställning till om de förslag som lämnas är frågor som skall hanteras av Riksdagen eller ej?
Hälsningar
Gunnar Andrén
ledamot av riksrevisionens styrelse
Anförande i riksdagen den 17 juni 2005
I anslutning till betänkande från finansuskottet om de ekonomiska riktlinjerna för statens budget
Anf. 51 GUNNAR ANDRÉN (fp):
Fru talman!
Jag vill fästa den intresserade kammarens uppmärksamhet på att i detta betänkande även behandlas Riksrevisionens styrelses skrivelse nr 17 om användningen av inkomstavdrag i statsbudgeten.
Jag har inga synpunkter i sak. Däremot har jag konstitutionella synpunkter på detta.
Det står nämligen i majoritetens skrivning på s. 88 att ”det är olyckligt om Riksrevisionens styrelses överväganden kan uppfattas så att man överprövar riksdagens beslut”.
Det är en mycket viktig formulering för revisionsverksamheten.
Jag menar att ur Riksrevisionens styrelses synpunkt hade underlåtenheten att låta framföra synpunkter som är viktiga från Riksrevisionen varit mycket mer styrande.
Detta är en central fråga inte bara för den nuvarande styrelsen i Riksrevisionen och den nuvarande majoriteten utan också för att man har möjlighet att komma fram med det här.
Jag menar att det icke är så att vi överprövat riksdagens beslut, utan det är alltid riksdagen som i slutändan måste kunna ta ställning till vad Riksrevisionen framför.
Underlåtenheten skulle enligt min mening, fru talman, ha varit att undertrycka den obundna Riksrevisionens synpunkter på den här frågan.
Sedan är det riksdagens majoritet som beslutar hur den vill behandla Riksrevisionens åsikter i frågan.
Där finns som bekant olika åsikter, men att jag och de andra ledamöterna skulle utgöra någon form av censurorgan vägrar jag att vara med om.