|
I slutet av riksmötet 2005/06 aktualiserade undertecknade frågan om ett utskottsinitiativ gällande skatte- och avgiftsvillkoren för såväl enskilda som företag som verkar inom bär-, svamp- och kottplockningsbranscherna.
Utskottet valde, som vi uppfattande i huvudsak av tidspresskäl, att inte gå vidare i sakfrågan, möjligen – från majoritetens sida – i förvissning om att frågan som så många andra bereds i regeringskansliet.
Bakgrunden till förslaget om ett omedelbart utskottsinitiativ var en dom i Regeringsrätten som lett till att Skatteverket kommit att genomföra skatterevision hos ett antal bäruppköpande svenska företag. Skatteverket har efter att domen vunnit laga kraft beslutat att utländska bärplockare nu skall påföras arbetsgivareavgifter och alltså betraktas som anställda, inte som försäljare av en vara, bär, svamp eller kottar.
Självklart skall Regeringensrättens dom efterlevas. Men som lagstiftare måste vi i denna situation ställa frågan:
- Vad var syftet med den ursprungliga särlagstiftningen på detta område?
- Var det att maximera statens skatteintäkter eller hade den särskilda lagstiftningen sin grund i omtanken att ta till vara så mycket som möjligt av de bär, svampar och kottar som finns i de svenska skogarna?
Enligt vårt sätt att se är svaret enkelt:
Från nationalekonomiska utgångspunkter, som sammanföll med såväl privatekonomiska som företagsdito, samt rent ekologiska och miljömässiga skäl, var det angeläget att stimulera till omhändertagande och att förädla de goda bär och svampar – kottar kanske lämpar sig mindre att inmundiga men har andra värden – som skogen innehåller.
Det finns alltså grund att hävda att det inte var avsikten med vare sig lagstiftningen eller lag¬stif¬tarens intentioner att denna typ av sporadiska uppköp skulle ses såsom arbetsgivarförhållande. Andra ting ansågs viktigare.
Vi anser att detta grundläggande motiv för särlagstiftningen alltjämt föreligger.
Rent skatterättslig finns inga skäl att motsätta sig Regeringsrättens dom. Däremot kommer Skatteverkets tolkning av Regeringsrättens utslag att i praktiken upphäva lagstiftarens ambitioner att ta vara på skogens tillgångar på bästa sätt. Stora naturtillgångar förblir oanvända. Det är ekologiskt slöseri och ekonomisk misshushållning.
Skatteverkets tolkning av Regeringsrättens dom har därigenom kommit att medföra att hela den svenska bärnäringens existens är hotad. Därför finns starka skäl - i dag än starkare än för en dryg halvannan månad sedan - för att riksdagen genom skatteutskottet bör agera skyndsamt för att komma tillrätta med huvudproblemet, att naturtillgångar inte tas till vara.
De åtgärder som bör vidtas har marginell statsfinansiell betydelse men är av största vikt för att ta vara på den svenska skogens tillgångar och har även direkt företagsekonomisk betydelse för en mängd bärföretag.
I dagarna har dessutom tillkommit nya omständigheter som gör det än mer angeläget att skatteutskottet agerar.
Från regeringskansliet har till bärföretagens samverkansförening, utgått ett e-postmeddelande, vars avsändare är en politiskt tillsatt person, där som lösning på branschföretagens problem efter Regeringsrättens dom påtalas möjligheten att bilda utländska dotterbolag för att den vägen undkomma de svenska lagstadgade arbetsgivareavgifterna.
Det är svårt att tolka detta förslag - eller om det handlar om en ren faktaupplysning, denna möjlighet - som annat än en illa dold uppmaning att kringgå den svenska skattelagstiftningen i syfte att uppnå det syfte som lagstiftaren en gång hade.
Från Skatteverket (Aktuellt den 20 juli 2006) har skattedirektören Björne Sjökvist uttalat sin stora förvåning över förslaget - eller om den nu är en möjlighet eller faktarekommendationen - från regeringskansliet.
I samma TV-inslag betonar statssekreteraren i finansdepartementet Magdalena Andersson att i den mån ”ett eventuellt missförstånd föreligger” så handlar det vare sig om en rekommendation eller ett förslag, snarare ”en möjlighet som finns” inom ramen för gällande skattelagstiftning.
Tydligare än så kan knappast den förvirring som nu föreligger genom de dubbla budskapen från regeringskansliet formuleras.
Det inträffade visar att det finns och fanns god grund för vårt förslag om ett utskottsinitiativ på hela detta område. Det som hänt under senare tid förstärker påtagligt argumenten för vårt initiativ och vi utgår från att skatteutskottet omgående behandlar denna fråga.
Vid sidan av denna övergripande fråga, som rör om leverantörer av svenska bär, svamp och kottar, skall betraktas som anställda eller icke – men med vittgående återverkningar av både miljö- och biologisk samt national-, företags- och privatekonomisk karaktär, finns också frågan om eventuell höjning av nivån den undantagsregel som i dag ligger vid 5.000 kronor avseende skattefrihet vid bär-, svamp- och kottplockning.
Detta belopp beslutades av riksdagen för ungefär 25 år sedan. Det har varit oförändrat sedan dess.
En uppjustering av beloppsgränsen är därför ej orimlig, förslagsvis till 12.500 kronor vilket kan motiveras med penningvärdets försämring; vi är dock här öppna för att justera upp beloppet till avsevärt högre nivå i syfte att stimulera många svenskar att ta vara på vad den svenska skogen ger, till gagn för enskilda, bär-, svamp- och kottföretag, konsumenter och i slutändan hela det svenska samhället. |